RR av Å EE FF RV Poliskammaren. rre droskegaren Johan Olsson, som förut varit i tjenst hos hyrkusken Osberg, har vid sessionerna i förgår och i gar varit under ransakning derföre att han från droskegaren Aug. Andersson skulle tillgripit en paletå, en käpp med skulpterad elfenbenskrycka, en halsduk, en nattkappa och ett silfverspindelur. Denna stöld skulle begåtts natten emellan d. 2 och 3 d:s och på det sätt att han genom falsk nyckel inpraktiserat sig i Anderssons bostad. Skrifvaren Frölich hade af Joh. Olsson fått låna käppen dagen efter stöldens begäende. Då han hört att Irån Aug. A. bland annat bortstulits en käpp, liknande den han af O. fått låna, så anmälde han saken i polisen. Sedermera upphittades på olika ställen de stulna effekterna. Vid förhören medgaf O., att den käpp han lånat till Frolich var densamma som Aug. A. nu igenkände såsom sin. Dock påstod hun, att han, langt ifrån att ha stulit densamma i början al Oktober, redan i medlet af September hittat käppen i ullten vid Pustervik. Han hade ämnat kungöra om sitt fynd, men glömt af det. Emeliertid kunde det ej vara samma käpp, som A. förlorat d. 2 Oktober. Pigan Wilhelmina Pettersson hade sett Olsson visa en annan person ett fickur, hvilket hon tyckte fullkomligt llkna det Aug. A. frånstulna, nu förevisade uret. Ungefär detsamma intygade Anna Maria Rothgren. Olsson nekade dock att ha innehaft detta ur och förklarade, att det ur han visat tillhörde en timmerman Lindahl, hvilken var närvarande i väntningsrummet och inkallades. L. fick förevisa sitt ur, men såväl Wilhelmina Pettersson som Anna leothgren förklarade, att detsamma ingalunda Uknado Lindahls, men i stället fullkomligt öfverensstämde med den stulnas utseeude. — Lindahl uppgaf att O. åtskilliga gånger lanat hans ur. Vid förhöret i går medhade Aug. A. ett vittne, drängen Anders Johansson, hvilken upplyste att A. ännu den 1 Oktober innehade ifrågavarande käpp. Den tilltalade vidhöll deremot att han hittat densamma redan i September. Det bör ej lemnas oanmärkt, att bland den tilltalades saker anträffats en nyckelknippa, i hvilken fanns en nyckel, som passade till Aug. Anderssons rum, Målet uppsköts. O. hålles häktad. — Fortsatt undersökning hölls igår om eldsvådan i glasmästaren Bengtssons hus vid Bergsgatan i Östra Haga. Upplysningsvis hördes flickorna Sofia Johansson och Johanna Bergström, hvilka dock blott märkt, att då de kommo hem var det mycket ljust i hustru Brita Nilssons kök. Qvinspersonen Carolina Möllerström kom hem omkr. kl. !, 11 e. m. Hustru Nilssons köksdörr var då öppen. Ett fskynke var upphängdt framför spiseln i hvilken fanns temligen mycket eld. Ilon ämnade sig upp men gick ater ut på ett ögonblick. Då hon äter skulle gå in, såg hon en qvinna af hustru Nilssons längd luta sig öfver barrieren till den svale som omgaf huset. Det såg ut som denna qvinna haft uppkastningar. Qvinnan gick derefter in, först stödjande sig mot skranket kring svalen och derefter mot väggen tills hon kom in i förstugan, der hon ingick genom hustru Nilssons köksdörr. Hustru Nilsson bedyrade att hon ej varit ute på någon sådan expedition. Den som varit ute var kanhända den qvinna, Sofi, som samma afton jemte f. d. artilleristen Falk inflyttat hos dem. Arbetskarlen Lorens Andersson hade intet att förkunna, utom det att han ej märkt det hustru N. varit ute senare på qvällen. Visste ej om hustru Nilsson varit drucken lika litet som vm Sofi varit det. Då han efter att ha varit ute och ätit återkom var det litet eld i spiseln, men hustru N. dränkte på vatten med en qvast. Förre artilleristen G. P. Falk hade inflyttat i huset kl. !, 8 på qvållen förut. Han bjöd på bränvin och Nilssonskan smakade äfven derpa. Han var säker på utt Sofi Jansson, som inflyttade till Nilssons på samma gång som han, icke varit drucken och att hon icke heller varit ute efter kl. 9 Ofvannämnde personer älvensom kustru Emma Magnusson hade samtliga förlorat hela sin oassurerade egendom. Åklagaren begärde derefter att, sedan det blifvit temligen ådagaladt att hustru N. genom sin vårdslöshet förorsakat olyckan, målet måtte förvisas till rådhusrätten, och hemställde om ej hustru N. borde i häkte inmanas. Med bifall till den förra begäran. tillät poliskammaren hustru N. att vistas på fri fot. — Förre snickaregesällen C. G. Söderberg, stod i går till alad för stöld af en diamant tillhörig glasmästaren J. Söderberg. Såsom läsaren torde erinra sig förnekade S. vid ett tidigare polisförhör detta tillgrepp. Som vittne var nu inkallad en tygstatsartillerist. hvilken varit inne på en krog och der fått i uppdrag att hemta en glasmästare för att insätta tvenne rutor. Han gick då till glasmästaren Hasselrot, som lofvade att inom kort sända en arbetare. En sådan kom också och begagnade vid arbetet en halfrund diamant. Skaftet såg ej vittnet, som för öfrigt ej med säkerhet kunde säga om den tilltalade var samme person hvilken varit sänd af hr Hasselrot. Dock tyckte han det förefanns en viss likhet emellan dem. Den tilltalade förnekade sig någonsin ba utfört något arbete för hr Hasselrot. Målsegaren upplyste att han ej haft någon halfrund diamant, hvilken sort vore sämre än den vanliga. En bleckslagaregesall Akeriund upplyste att han hade hört det S. i Stockholm varit straffad för stöld. S. hade likväl rent prestbetyg, men medgaf dock att han fått tre månaders straffarbete derför att han stulit 32 pund gamla tidningar på en vind. S. som har ett hyggligt utseende och sätt att uttrycka sig, var i vintras anklagad för att från en grosshandlare här i staden ha stulit ett par byxor Han kunde likväl icke fällas härför. Målet uppsköts och förvaras S. i afbidan på vidaro undersökning i cellfängelset. — Drängen C. J. Eriksson från Ugglum skulle i Måndags afton — något dimmig i hufvudet måhända — begifva sig från staden ut till sitt hem, då han i Redbergslid råkade tillsammans med en okänd person. Samtalet började röra sig om de båda vandrarneg mål får gin kasa och det hefanns då att de hada