blifva ett historiens hittebarn. Men ur hvilken synpunkt förnämligast? Var han en sin tids Jefferson Davis eller Abraham Lincoln? Var han secessionist eller unionist i vårt då unerade Skandinavien? Visst vrädde Engelbrekt upp mot konung Erik, då denne lät sina fogdar handtera svenska folket såsom slafvar; men att han ej ville, att Unionen skulle upplösas, utan at den skulle blifva en sanning, se vi bäst af den kärlek han hade hos secessionisternas man, Carl Knutsson, som förbjöd att anklaga Engelbrekts mördare. Carl Knutsson sökte de 2 kronorna, han ansag möjligt att förena på sitt hufvud och ville lösrycka dessa från den krona, han ej kunde nå. Men dylika äregiriga tankar har ingen kunnat spåra hos Engelbrekt Engelbrektsson. Men han var ej blott sri man kronpretendentsyrseln. Han var ej aristokrat, ej demokrat. Han framträder för den oväldige forskaren sasom en isrig kämpe för hela folkets politista och sedliga lyftning. Och han kunde leda 100,000 man frivilliga skyttar, uten vana vid krigisk disciplin. sä, att folket ej saknade en höna, der han framgick om den ej frivilligt sålts. Oen hvad han utfö de och hvad han blef, det skedde — Johannes Muacnus betonar det ofta — till stor del genom hans vältalghet. Få torde varit större talare bland våra his:oriska mån, än han. Men i denna vältalighet verkade — sasom man sagt om Bogislans von Platen — både skälen (argumenterna) och själen (andekraften). Och själen, anden inom honom, tände andra så mäktigt, när folket märkte, att han brann af kärlek ull fölkets väl. Detta hör till andens mystik; men som afslöjar sig inlör den uppmärksamme. Just derför att Engelbrekt Engelbrektsson sökte det helas väl, eröfrade ban för sig det hela, vann ban alla adla. Biskop Thomas i Strengnas besjöng honom, erk shiskop Johannes Magnus prisar honom såsom få d fader, — honom, som tagit en biskop i kragen — mördaren, ädlingen Mans Bengtsson (Natt och Dag) kände den bittraste ånger öl er sin illgerning. Katoliker byggde ett kloster till hans miane i Örebro och tre seklers protestanter ha höst lo!siur Än i dag elektiiserar hans namn, och Sve konung bevistar aftäckningen af en stod, hvilken svenska solkets kärlek upprest åt martyren, som gjot sitt blod på Engelbrektsholmen, under det hela folket tackar sin konung för uttrycket af hans sympati. Ilvad han i öfrigt gjort, som i historien kunnat beskrifvas, känna numera sjelfva folkskolornas barn Vi upprepa blott, att en samtida om honom sagt, att han i 3 ar regerade Sverige och att folket i Sverige sedan aldrig glömt att prisa dessa tre ären.Till sist uppläste talaren biskop Thomas minnessång öfver Engelorekt. Föreningens sekreterare, litteratören Axel hHrook, höll derefter ett föredrag om den inom de trenne skandinaviska länderna pågående sträfvan att rensa de resp. språken från främmande tillsatser, hvarigenom redan ett närmande mellan dem sjelfva beredts, hvilket lofvar en stor framtid. Men dess strätvanden nfåste hädanefter kombineras, alldenstund de äro gemensamma och i den skandinaviska nationalitetens intresse. Ett hufvudvilkor härför är, att hvarje svensk, dansk eller norsk man och qvinna inhemtar kunskap om de resp. ländernas språk i deras nuvarande form, och ett nödvändigt vilkor härför är en lättad litterär vexelverkan, tör hvilken de under beredning varande bokposterna utan tvitvel skola vara af gagn. Men nödigt är älven, att den litterära eganderatten skyddas, hvarför talaren föreslog, att Nordiska Föreningen skulle dels uttala sig för den litterära eganderättens skyddande, dels för att detta skydd måtte, i öfverensstämmelse med en af skandinaviska nationalekonomiska mötet i Göteborg fattad resolution, utsträckas till kompositörers och artisters eganderätt, de resp. skandinaviska länderna emellan; och då den Nordiska Nationalföreningens beslut bli föremål för riksdagens motiou, att Nordiska Föreningen i Guteborg skulle uppdraga åt den Stockholmska föreningens ombud här på platsen, hr loktor Blomstrand, att delgifva densamma föreningens beslut, med begäran att motionen må komma att omfatta äfven kompositörers och artisters eganderätt. Detta förslag bler at Föreningen antaget som beslut, med ett at lektor Blomstrand föreslaget tillägg: Att ej böcker från de olika skandinaviska språken må öfversättas utan förf:s tillåtelse i de resp. länderna. Sedan deta beslut sattats, upplöste ordf. sammankomsten med uttalande at Föreningens tack till de damer, som hedrat sammankomsten med sin närvaro. ineslandets t honom. Operan. Libretton till Robert af Normandie? eller Itobert le Diable, som den i originalet mera betecknande kallas, är ett af del . 1 . . —