kättegångsoch Polissaker. Loliskammaren. Undersökning företogs i går f. m. för utrönande af anledningen till den eldsvåda, som natten till d. 4 d:s ödelade en trevanings gårdsbyggnad belägen pa tomten N:o 2 3 vid Bergsgatan i Ö. Haga och tillhörig glasmästaren J. Bengtsson. Först inkallades de personer, hvilka ega närgränsande gårdar. Ingendera af dem hade hdit nagon synnerlig skada. kit plank hade blifvit nedrmvet för eu, och annan, kallarurangen M. Nilsson, hade fått en vedbod skadad sor ett värde af 22! rdr. Hustrun Auna Brita NIISSOn inkallades derefter. Hon bodde på nedra botten, olver den alvenledes bebodda källarvåningen i den nedbrunna byggnaden. Hon hade på qvallen rökas 2 tjog makrill, hvilken hon tog ned på altonen. Hon baue blott halt tet eld i spiseln. Allud hauec hon varis rädd om elden-. Denna gång släckte hon deu i spiseln befintliga elden (och älven uågot litet som kommit på gollvet) derigenom att hon tog en qvast, uoppaue denue i en balja med vatten och stänkte öfver eldeu, hvarerter hon utslog hela återstoden al vattuet i spiseln. Hun Visste ej huru mycket klockan var då nou tog neuv makrillen, men det visste hon att tvenue makrillar blitvit uppbranda. Denna tilluragelse gal hustru Nilsson auledning att berätta en intressantpisoU vm huruledes en karl vid namn Falk och en flicka som heite Sofi samma qväll inflyduat för att logera hoe henne. De hade hogudnghallit sivt inträde i den Nilssonska bostaden genom eti litet gräl, hvarvid Falk Sganuska riktigt slog Son en örfil. Uustru Nilsson skulle medla 1 tvisten, men under denna tid förbrändes makrillarne. Detta gaf anlednmg till nytt gräl mellan Nilssouskan och Falk. Hustru Nilsson berättade vidare, att hon till eldningsamne begaguande moler, d. v. s. bark af atskIlliga slags träd. Sadant hade äfven statt i en korg bredvid spiseln. — Na, vuar du icke drucken pa qvällen, eller hur? frågade pollsmästaren. — Nej, gode hr lagman. Jag intygar gerna hvad som är oanut: bränvin har jag manga gauger smakat pa, men aldrig till last Hon berattade vidare, att da hun på natten vaknat, fann hon att eld utbruvut och sag lagan i väggen mellan köket och hennes rum, hvarelter non med su barn, liksom mannen, boagas sig ut genom fönstret. Hon hade till förekvminande al elalara köpt en jernplat, hvilken stod lust emot spiseln. Giasmästaren Beugtsson, egare ul huset, hördes derefter. Huset var lörsäkradt lör 8, 400 rdr i stadernas allm. brandstodebolag. Till acuna lörsäkring hörde likväl älven en bud, svm icke ueubraun, utan blott skadades. Huset hade g.lvit 1,00 rdr i ärlig ränta. B. ämnar dock ej ater bygga upp huset. Polismästaren uttryckte sin 10Tvanfug over att ett dylikt hus kunnat ta upplöras, sa olampligt svm det varit såväl i samtärt hauscenue som ur brandoruuingens synpunkt taget. Hr Beugtssvu hade på eftermiddagen före branden varit inne hos hustru Nilsson, hviuken olta Visul sig oaktsam om elden, och formanat henne art vara sorsigug. Hade set att det låg bark i spiselu älvensom pa golivet utanjor. knkan Kristna Andersson, som bodde I huset, förklarade att man der varit råaud hvarje gang hustru Nilsson rokade. Pa qväden u. 3 dis bade hun genom koksjonstret sett alt det annu var mycket eld 1 spiseln. Mycket möle lag sraumfsor spiseln. Hustru Nilsson hade då redan gatt in sor att lägga sig. Da elden utbröt slogo lagorna ut genom austru Nilssons kökslönster. Hustru N. hade visserligen en plat staende mot köksspiselu, men denna utgjorde ingen säkerhet mot elden, da den vamigen var behängd med trasor. Hustru Sofia Kihlbom som bodde i andra våningen hade i skymningen varit inne hos hustru Nilsson Denna hade ua stark eld i spiseln, i hvilken låg en mängd bark. Hustru N. var mycket frisprakig, men ej direkte drucken. Hustru Kihlbom väcktes af buller nedifrån. Hon och hennes man maste hoppa ut genom fönstret sedan de med svårighet fått sina barn räddade. Hon hade blow lyckats rädda obetydligt al sina sängkläder. Hustrurna Brita Carolina Andersson, Christina Andersson, Anua Ap lqvist och Christina Fred hade alla med större eller nundre svårighet räddat sina och sina barns hf. De flesta hade sati bege sig ut genom. fönstren. Alven hade de flesta observerat att elden först kom ur hustru Nilssons kök. Deras egendom, oassurerad liksom de förut omuämndas, hade liksom dessas gått sa helt och hället iörjorad, att de fleste blott kommit undan i bara linnet. Hustru Amalla Lönman hade bott på vinden jemte en labriksoch en syflicka, Hon vaknade vid ropen att elden var lös. Då hon med sitt treåriga barn på armen skulle rusa ut pa vinden möttes hon af eu qvälvande rök, hvilken hindrade henne sran att komma ned. Syfslickan rusade ned i våningen inunder, der hon hoppade ut genom fonstret. Hon sjelf och fabriksflickan sago ingen annan räddning för sig än att hoppa ut genom fönstret, ett företug som kan kallag förtvifladt, då man besinnar, att hon, ifall man tager den temligen höga källarvåningen i betraktande, boude i sjerde vaningen. Hun lyckades ölvertala fabriksflickan att först bege sig ned, för att taga mot barnet. Flickan gjorde så och lyckades stanna på ett tak till en bod nedanför. Ilon höll nu upp en kjol för att taga emot barart, då dess moder kastade ned det. Men i detsamma detta skulle ske, tog barnet öfverbalansen och föll handlöst ned i marken från den betydliga höjden. Fruktande att hon ej sedermera skulle lå reda på sitt barn, gjorde den stackars modren omedelbart derefter det hfsfarliga språnget. Men då hon kom ned var barnet redan försvunnet. Nagon hade då tagit värd om det, och modren återfann det först kl. 10 följande dag. Barnet hade utom några skråmor och blånader lyckhgtvis icke tagit nagon skada. — På natten hade tvenne karlar legat i vindstrappan och en annan hade sprungit omkring och fört oljud. Skomakaregesällon Lexander, som äfven bott i huset, hade på qvällen sew att hustru Nilsson hade