Sång till H. 0. Andersen. (Vid en fest i Upsala för honom.) Fred för i qväll! Och fjerran vike Hvar tidens storm, hvar dagens strid. Ty upp slår porten till ett rike, Der allt är rosor, sol och frid, Der inga hjertats vintrar snöga, Ej tviflet qväfver någon bön, Men tron med öppet barnaöga Ser himmelen och jorden skön. Der kommer han, der kommer kungen, Vår barndoms, våra drömmars kung! Se, dikten, ur hans hjerta sprungen, Går vid hans sida evigt ung; Hon är hans brud, han har ej annan, Än den af himlen sjelf han fick, Den mö med lagerhöljda pannan Och barnets oskuld i sin blick!