de mest betydande söljder för regeringen och sjelfva det kongl. buset, under hvars auspicier och ingifvelse ministåren utan tvifvel handlar. För någon tid Sedan uppträdde presten Birkedal, kyrkoherde på Fyen, inom riksrådets folkething, hvaraf han är medlem, med ett häftigt tal, i hvilket han förklarade, att ministeren vid sista kriget endast haft tvenne alternativer att förelägga konung Christian IX till val, om denne verkligen ville rädda sitt rike och dess frihet, nemligen att antingen nedlägga kronan till förmån för konung Carl XV, eller ock ställa sig sjelf 2 spetsen för sin och tolkets arme, samt utkämpa kampen mot fienden på lif eller död. Detta yttrande har befunnits vara så kränkande mot konungsligheten, att konung Christian ansett sig böra och kunna afsätta sockenpresten Birkedal från hans innehafvande embete. Regeringen eller konungen har med detta steg begått det oförlåtliga misstaget och felet, atl ha först och främst kränkt den offentliga yttranderätten inom en lagstiftande församling, mot hvars utsväfvanden på otillåtliga områden andra bestämmelser kunna åberopas och tilllämpas, utan att de alltid missljudande orden personlig förföljelse behöfver uttalas; för det andra har regeringen eller konungen härmed i grundtvigianerna skaffat sig fiender, hvilka äro mycket farliga. För dem är stundens inspiration helig och de anse sig ej berättigade att lägga band på det lefvande ordet, sådant det födes i stundens tanke och utvecklar sig på läpparne. Genom denna hänsynslöshet, om vi så få kalla den, för allt annat än sin egen inre kallelse, sin inspiration, sin vocatio interna, få deras tal en värme, som eldar och rycker med sig, en makt som skapar armåer af anhängare. Massan, folket är så lätt emottagligt för hvad det känner framfödas af en lefvande öfvertygelse och uttalas med ett mannamod, som ej bäfvar tillbaka för hvad som är sanning, äfven om en eller annan ömtålig sida mildt vidröres. Häri ligger också känslan till den ofantliga makt grundtvigianerna i sjelfva verket ega, såsom varande i ordets egentliga och vackra bemärkelse folkets män och genom sin högre intelligens dess ledare. Denna makt är så mycket större som grundtvigianernas hela politiska åskådning ytterst hvilar på den varmaste fosterlandskänsla, hvarför ej heller någon, den der sjelf älskar sitt fosterland, kan våga beskylla dem för att vara fiender till detta. Den stora allmänheten, folket, skall känna sig kränkt af denna afsättning, och regeringen samt konungen ha förlorat det stöd, de velat söka sig i tolket. Detta har redan på ett slående sätt visat sig. Inom folkethinget anställdes neml. för några dagar sedan val till v. ordförande inom thinget, hvarvid valet till andre v. ordf. föll just på den från sin prestsyssla afsatte Birkedal, och honom härmed tillfogades en hedersbevisning, som äfven blef en demonstration emot konungen, hvilken några aagar förut afskedat honom. Men det kommer väl att bli värre än, och bedraga oss ej alla tecken, hota stora faror en regime, som i det fria Danmark vill införa tysk-rysk absolutism, sätta godtycket öfver lagen och den småsinnade förföljelsen i st. f. den sjelfmedvetna värdighet, som höfves en furste och monark. Eldsvåda. I natt kl. 3,11 tillkännagåfvo brandsingnaler att eld åter utbrutit. Ett starkt sken syntes i öster, och man befarade ett ögonblick att hela Stampenstod i ljusan låga. Så var dock lyckligtvis ej förhållandet; det var endast en fristående lada belägen å den s. k. Nattmansheden, invid jernvägen, och tillhörig hr C. I. Liepe, som sattat eld. En frisk sydostlig vind underlättade lågornas framfart och inom en halt. timma var hela ladan nedbrunnen, men också all vidare tara förbi. Brandkårerna voro som vanligt genast på platsen, men återvände ganska snart, då ingen ting var att uträtta. En ofantlig massa skådelystna uppfyllde Fattighusgatan och den ned till bran dstället ledande gränden. Ladan med deri förvarad inbergad gröda, hvaraf en del tillhörde hr Liepe och den andra delen arrendatorn af Gullbergsvassen hr Gullander lärer varit försäkrad i Northern! för 1,200 rdr. En del deri äfven förvarade redskap voro deremot icke försäkrade. On eldens uppkomst har man sig ingenting bekant Uperan. I förgår gafs för andra gånger -Trubaduren, hvilken då med betydligt mer jemnhet och säkerhet gick öfver tiljorna. morgon gitves Don Juan, hvari m:ll Emm Zum Busch, debuterar som Donna Anna. D öfriga hufvudpartierna lära vara sålunda för delade: Donna Elvira, m:ll Iolland, lerlinmill Gunther, Don Juan, hr Serpentin, Don Ot tavio, hr Fischer-Achton och Leporello, hr Kycer handlingar, hvilka utan tvifvel skola medföra FE r t d b I