lragna hållning, som det principielt uppställt såsom regel, i det att kabinettet i Petersburg ippgifvit det inflytande, som det förut utöfvale i hertigdömenas angelägenheter. Ryska regeringen måste ha tagit dessa yttranden illa vid sig, ty dess officiela tidn. Journal de Petersbourg innehåller redan ett genmäle derå, hvilket förklarar Moniteurs anmärkningar obilliga och säger, att ryska regeringen ändå från början uttalat sina åsigter angående kriset mot Danmark (ja, Ryssland har alltifrån början verkligen funnit Preussens beteende mot Danmark moderat och hofsamt i Danmarks eget intresse !); att hon icke kunnat lemna stöd åt sådana illusioner, som voro outförbara (lyssnandet till folkets stämma är således i Rysslands ögon en outförbar illusion !); att händelserna hafva bekräftat ryska regeringens yttranden (2), och att, om Rysslands intressen så fordrat, dess regering skulle vetat nppträda annorlunda. — Denna sista sats är onekligen ett skarpt pointerad replik, som talar volymer, i det att den oppet förklarar, att Ryssland ej haft något intresse at bibehållandet af den danska monarkiens integritet och på samma gång pikar vestmakterna, hvilka båda förklarat sig deri intresserade, derför att de ej uppträdt för dessa sina intressen. Preussiske konungens speciela organ, Prov. Corresp. lofprisar Österrikes klokhet, att ioko lägga hinder i vägen för Preussens fordringar såsom Nordtysklands skyddsmakt; i detta hänseende har början gjorts med Laueuburgs afträdande — hvilket väl skall vara detsamma som att den officiöse korresp. hoppas, att Österrike skall vara lika medgörligt, då det kommer till fortsättningen at pjesen, och det så väl belefvade Österrike skall utan tvifvel visa sig hörsamt, ty derpå kan förtjenas penningar. Från Constantinopel skrifves, att efter den stora branden tillståndet i Turkiets hufvudstad är alldeles förfärligt. Öfver 4,000 hus, belägna i Stambuls vackraste qvarter och hufvudsakligen bebodda at handlande och embetsmän, blefvo rof för lågorna. Nöden är utomordentligt stor, och sultanen och hans ministrar ha ställt sig i spetsen för den allmänna välgörenheten, för att etter bästa förmåga hjelpa. Förutom de 4,000 husen förtärde elden en mängd offentliga bad, ett halft tjog moskeer, en grekisk och en armenisk kyrka jemte sultanen Muhameds praktfulla mausoleum och stannade först vid Marmorasjöns stränder, etter att hafva rasat i aderton timmar. Den vackraste delen af Constantinopel är förstörd. Senare Post. Man är nu i såväl England som Frankrike öfvertygad om, att de från dessa länders kabinetter till deras gesandter i utlandet afsända cirkulär endast äro förspelet, under det båda regeringarne förbehålla sig att skola meddela sina åsigter ej allenast till gesandterna, utan äfven till hofven i Berlin och Wien, då tidens fullbordan kommit, och tonen i deras meddelanden skall uppenbarligen komma att bero på, i hvilken ställning verlden då befinner sig. Gasteinsfördraget har åtminstone den fördelen för Österrike, att det kan upprätthålla det provisoriska tillståndet en längre tid, än behagligt vore för Preussen, och att kabinettet i Wien först behöfver att på allvar inlåta sig på det definitiva ordnandet, då ögonblicket synes gunstigt att företaga den omsvängning, som skall föra det ötver till ett annat läger, för att derifrån uppställa sina vilkor. På det sättet skulle Preussens isolering vara fullbordad och Bismarck trängd in i en ställning, hvilken sjeltva hans fiender icke kunde önska honom värre. En isolerad ställning är visserligen ännu icke detsamma som ett nederlag, men den kan lätt komma att bilda inledningen dertill. Daily News hänvisar mycket riktigt på Ryssland och Österrike såsom ett varnande exempel för Preussen. Kejsar Nicolaus, som på sin tid var vida mäktigare och mera inflytelserik än Bismarck, hade den isolering, han sjelf styfsinnadt föranledde, att tacka för, att hans mödes umt förvärfvade inflytande försvann som en drömbild. På samma sätt med Österrike i Italien. Måtte Preussen, säger Daily Nevs, lägga vå hjertat denna historiska varning! Genom våldspolitik höjer sig i våra dagar ingen stat till makt och anseende, och Preussen — det kan med säkerhet påstås — har redan i detta ögonblick ej mera någon enda uppriktig vän i Europa. I sjelfva Preussen förorda de liberala tidningarne hos regeringen den största försigtighet i afseende på hennes framtida mått och steg, men dessa råd finna ingalunda nåd för junkerpartiets ögon. Detta gör sig mine al, sea Sala 11 a damm UUEFnnac gin