(DPUIATRSALLILessLÖ, IIKSO ålSKIIIILAÅ ålldri 1919 mål på den välskötta egendomen. På återvigen från plöjningssältot kunde man taga i betraktande dränering och de olika konstgrepp, som dervid användas. Den som hade lust att taga kyrkan i betraktande kunde göra så. Kyrkan är liten och gammalmodig. Man finner i speglarne på läktarn i densamma porträtter af apostlarne. De äro bjert färglagda och bära med sig insignierna för sima yrken. Så hade en en såg, liknande en ofantlig sticksåg, lika lång som aposteln sjelf. En annan hade en ännu större knölpåk i handen och såg för öfrigt mycket bister ut. S:t Johannes föreföll som om artisten tagit en af pensionsflickorna på stället till modell, utan att dock kunna ysixera idealet. Hela galleriet var för öfrigt ett märkligt prol på hvad en Raphael ur kongl. svenska bondeståndet förmår uträtta. Men vi glömma expositionen, och sanningen att säga: på den fanns icke mycket att se. Vi ha nämnt att första dagens exposition i elem-läroverkets gymnastikhus härstädes öfverträfkade våra förväntningar. Denna exposition understeg dem deremot. Af hingstar voro blott fem utställda. Två af dessa prisbelönades. Af stoen vunno trenne pris och för tvenne, ehuru ej prisgiltiga, tilldelades mindre belöningar. Af tjurar prisbelönades trenne. Första priset kunde dock ej utdelas. Fyra pris utdelades för kor, och tre för qvigor. Då det skulle föra oss för långt att här specielt omnämna de olika exponerade djuren passera vi förbi åtskilliga lenulliga baggar och tackor, diverse svarta och hvita svin med starkt utbildade former och förmodligen patricier inom sitt species, för att stanna framför en exponerad grymtande individ från en mera anspråkslös stia än de som sett de öfriga födas och utveckla sig till djur af deras betydenhet inom landthushållningen. Ehuru icke prisgiltig har dock ätven denna sugga — ty en sugga var det — någon som är stolt öfver henne, såsom man torde inse af följande anslag som åtföljde expositionsföremålet och genom hvilket egaren skriftligen tillkännagaf hennes ställning i lifvet: Torpare från Gamlestaden. En sogga, uppfödd af dess hustru d. 22 Dec. 1864 med flit och varm aktning för svinkreatur. A. Jonsson, Bland fjäderfäna såg man åtskilliga, mycket vackra species, somliga spräckliga, andra becksvarta och andra åter med hufvudet beväxt af toflsar som bildade de rikaste chevelyrer. Öfver burarne hade placerats blomsterbuketter, och allt tillkännagaf för ötrigt, att dessa vackra djur såsom sina matmödrars gunstlingar åtnjuta den sorgfälligaste vård. Bland landtbruksredskapen såg man en skördemaskin, hvilken dock ej sattes i gång, ett paternosterverk, på hvilket en mängd personer försökte sig och som ur ån uppförde hela kaskader vatten, n. b. om man tog i dugtigt, samt för öfrigt en mångd al hrr kelllers goda redskaper. Vi ha sagt att expositionen var fattig. Orsaken här till är att söka dels deri, att landtbruksutställningar förut icke egt rum inom detta fögderi och att allmogen således icke haft reda på dylikas betydelse, dels äfven i den likgiltighet tör saken som denna gång bevisats af fögderiets många rika possessionater, af hvilka blott så insändt expositionsdjur. Emellertid voro hrr Sehmidts anordningar för densamma särdeles goda, och i det herrliga vädret, den vackra naturen, bland en mängd menniskor som alla voro vid bästa lynne, hade man den angenämaste förmiddag man kunde tänka sig. — — Sedan prisdomrarne fullgjort sina arbeten och för öfrigt allt var undangjordt för prisutdelningen, inbjödo hir Schmidt deltagarne till en utmärkt dejeuner på Partilleds herrgård. Under densamma gjorde sig den mest lifvade sinnesstämning gällande. På uppmaning at hr IIerrm. Schmidt föreslog mag. IIedlund en skål för landsh. grefve Ehrensvärd, uttalande de känslor at högaktning och tillgifvenhet. med hvilken hr grefven at länets landtbrukare omfattades och de stora förhoppningar man fästade vid hans styrelse at länet, med anledning af hvad hr grefven redan för detsamma uträttat. Ilärpå svarade hr grefven med en skål för länets jordbruk, hvilket han väl ej funnit i det skick det borde vara, men som hr grefven hoppades skola, genom intelligent och gemensamt arbete, innan han lemnade detta län, uppnå den höjd, hvarpå det borde stå. Särskildt uttryckte hr grefven den önskan att landtbruksexpositionerna hädanefter måtte lemna ett mera tillfredsställande resultat än denna. Prisutdelningen egde derefter rum i närvaro af en betydlig folksamling. Gresve E. yttrade, att å ena sidan en mängd utställda kreatur varit af så underhaltig beskaffenhet, att alla de till utdelning bestämda priserna ej kunnat tillerkännas utställarne, och att å andra sidan föremål från andra län, hvilka varit förtjenta al pris, icke enligt stadgarne kunnat belönas på annat sätt än genom lotord.