0660 — ensstämmande med det vi förut meddelat efter Journal de Bruxelles, att vi ej behöfva återgifva det. Det förtjenar dock anmärkas, att slutet är identiskt med lord Russells cirkulär, hvilket -YIndep. belge i dess helhet offentliggör, så lydande: Sir! — Preussens charge daffaires har gjort mig bekant med hufvudinnehållet af en depesch ang. konventionen i Gastein, hvars text ridningarne i Berlin senare offentliggjort. Då H. M:ts regering första gängen mottog underrättelse om de i Wien undertecknade fredspreliminärer, uttalade jag både i Wien och Berlin regeringens åsigter om desamma. Den närvarande konventionen har endast ökat det beklagande H. M:ts regering då uttalade. Fördragen af 1815 ha gifvit konungen af Danmark säte i tyska förbundet som hertig af Holstein. Fördraget af 1852 har erkänt successionsrätten till hela den danska monarkien, som af den aflidne konungen öfverlemnats till den närvarande. Oaktadt de i depescherna af d. 31 Jan. 1864 gifna försäkringar har detta fördrag blilvit åsidosatt af Österrike och Preussen, fastän dessa tvenne makter försett det med sina underskrifter. Vi hade rätt att vänta, att man, då fördragen på detta sätt tillintetgjordes, åtminstone i deras ställe sästat afscende vid stämningen i Tyskland, befolkningens önskningar i hertigdömena och de af förbundsdagens majoricet på konferensen i London af Österrike och Preussen sa skarpt formulerade äsigter. Alven om ett rättsligt tillstånd kullkastats, skulle andra åtkomster, härledda af befolkningens samtycke, kunnat intaga platsen, och dessa med aktning erkända åtkomster skulle haft utsigt att för framtiden stå vid makt. Men hvarje rätt, såväl den gamla som den nya, vare sig att den hvilade på en högtiulig öfverenskommelse mellan suveränerna eller på folkviljans klara och tydliga uttalanden, har genom öfverenskommelsen i Gastein trampats under fötterna, och den starkares makt är den enda auktoritet, som man rådfrågat och erkänt. Våld och eröfring äro den enda grundval, hvarpå delningsmakterna byggt sin öfverenskommelse. H. M:ts regering beklagar mycket det sålunda uppenbarade miss kännandet af folkrättens principer och af det rättmätiga anspråk, som en nation har att bli hörd, då dess öde skall afgöras. Denna instruktion bemyndigar eder, att framkomma med anmärkningar om denna sak vid det hof, der ni är ackrediterad, afsigten dermed är endast att låta er veta, i hvilken anda ni skall tala, då tillfället erbjuder sig. Utrikesministeriet d. 14 Sept. Russell. Alla dessa protester oaktadt, handlar den gode konung Wilhelm af Preussen som om ropen icke nådde hans öron. Han skall neml. d. 24:de d:s anträda sin eriksgata genom Lauenburg och der låta hylla sig. Ett motstycke härtill är det beslut som han nu fattat, att på grund af de danska demonstrationerna i Nordslesvig dit förlägga en tvångsinqvartering ali reussiska dragoner. Men äfven det till de goda Lauenburgarne afgifna förbud, att hissa den tyska enhetsflaggan. Säledes ropar konung Wilhelm i likhet med kusin Alexander: inga drömmerier! Visserligen söker Preussens regering genom en hos Dentu i Paris utgifven broschyr ang. Gasteinsöfverenskommelsen, att försvara sitt handlingssätt, men broschyren har ej gjort det väntade uppseendet och den förtjenar det icke heller, ty dess bevisning är ihålig och full af de vanliga bismarckska sofismerna. Preussiska regeringen har sökt frigöra sig från delaktighet i broschyren och dementerar ryktena derom, men ingen tror derpå, och Preussen har ej ställt sig så, att någon kan tro det i stånd till att tala sanning, åtminstone under närvarande regime. Det är emellertid ej utan skäl som man känner sig orolig i Preussen, der man utan tvifvel räknat på hotande förvecklingar mellan vestmakterna och Amerika, en beräkning som ej heller varit främmande för Ryssland. Den nu sig alltmera stadgande vissheten, att vestmakterna kunna på det hållet vara lugna, skall helt säkert bidraga till deras ännu bestämdare uppträdande för folkrätten i Europa gentemot den väpnade maktens öfvermod och den råa styrkans brutalitet. Vi kunna ej annat än ställa i samband stämningen i Amerika och förhållandena i Europa. Derför har det och gladt oss, att erfara följande meddelande från New-York : vid en diskussion inom ministerrådet i Washington häromdagen ang. den mexicanska frågan voro alla ministrarne för bibehållandet af status quo. Utrikesministern Seward förklarade det ovärdigt, att indirekt understödja presidenten Juarez, och opolitiskt att understödja honom direkte. Presidenten Johnson förbehöll sig att få framställa sin mening om denna fråga i sitt bådskap till kongressenMåhända skall intör denna fredliga vind från andra sidan Atlanten den ryska pressen nedstämma det öfvermodiga språk den fört nu en tid, såsom då den officiösa Petersburgstidn. Invalide säger, att -England faller i vanmakt för hvarje gång vår vice kansler nyser! Preussen, som finner sig redan något illa till mods, söker att pigga upp stämningen i Tyskland och framlocka fruktan för den galliske tuppen och hans traditionela inkräktningsplaner, sägande, att Frankrike skulle, om oenighet uppstode i Tyskland, begagna tillfallet att utföra dessa. Beskyllningen tillbakavisas af hoforganen Åla France, som med stolthet svarar: Frankriko är tillräckligt stort, för att icke söka i verlden något annat, än de ideers triumf, som det representerar, och den civilisations, som det försvarar. Fenianismen vill tvinga sig fram. Feniansföreningen i lllinois har utfärdat ett mani