Samvetsagg. Vi ha flera gånger anmärkt huru man Tyskland börjar känna sig illa till mods öfver de möjliga följderna af tillvägagåendet i Sles vig, till hvars ödes afgörande öfverenskommelsen mellan de båda tyska stormakterna i Gastein är ett förspel, som dock säger och innehåller tillräckligt, för att man kan anticipera sjelfva pjesens utgång. Med allt större och större ängslan riktar man sina blickar hinsidan Rhen, afvaktande hvad väder som möjligen skall komma att blåsa från denna kant. Så länge man kunnat, har man insött sig i säkerhet och högt förklarat, att Frankrike behöfver fred ännu några år, hvarför man kan vara något så när lugn och tiden emellertid begagnas att derunder arrangera efter behag de svårigheter, hvari man med brutalt öfvermod kastat sig. Men några skärande röster ha dock låtit höra sig, hvilka kräfva uppmärksamhet och ingifvit ingalunda oberättigade betänkligheter. Först kom den politiske revyförf. i Revue d. d. Mondes, hr Forcade, och offentliggjorde en skarp, men sann och förträtflig kritik af de båda tyska stormakternas hållning och handlingssätt. Den ifver, hvarmed man såväl i Frankrike som England kastade sig ötver densamma och formligt anslöt sig derill, VWWWkHAA0 —