— cirkulärets författare uti detsamma uppgifvit sin adress. Om så varit fallet, skulle man ju länge sedan kunnat veta från hvem det utgått; det säges i cirkuläret blott, att svaren böra adresseras till Komiterade för den sjelfständiga Adelsassociationen. Om någon sådan verkligen finnes i hufvudstaden, torde vara vida lättare för der boende att taga reda på, än för dem som vistas på atstånd, och det torde utan tvifvel snart komma att visa sig, huru det verkligen förhåller sig med den 3. k. assvociationen — förutsatt nemligen att icke densamma nu upplöses, sedan dess verksamhet kommit i dagen, ty det torde vara sannolikt, att en hvar nu skall skynda att två sig ren från allt slags delaktighet i detta törsök till sammangaddning och spärr-ridt mot reformfrågan. Att det inom adeln och äfven inom den del deraf, som är fiende till representations: förslaget, finnes många, hvilka skulle sätta sig vida öfver deltagande i den intrig, om hvilken cirkuläret bär vittne — det hvarken kunna eller vilja vi bestrida. Den ärliga öfvertygelsen är alltid förtjent af aktning, från bvilken ståndpunkt den än framträder i handling, och ej vilja vi brista i aktning emot de af reformens öppna motståndare, som ej ledas af enskilda beräkningar och intressen. Det är egoismen, fördomen, det förvillade partisinnet som äro vår gemensamma fiende, far ligast då han höljer sig i anonyma intriger. Att sprida ljus öfver hans mullvadsgång är äfvenledes vår gemensamma pligt, och denna ba vi, genom cirkulärets offentliggörande i den form det för oss framlagts, sökt att uppfylla.