tenskabel, och tillika, på det åländska skärgården måtte komma i telegrafförbindelse med den öfriga verlden, föreslagit att sätta den ifrågavarande kabeln i förening med en landttelegraf öfver Ålands fastland. I anledning häraf och för att vidtaga preliminära undersökningar, erholl, intenden en för Sveriges norra telegrasdistrikt majoren A. I. Fahnehjelm från svenska sidan och chefen för finskartelegrafafdelningen öfverstelöjtnanten 0. G. Nyberg från ryska sidan befallning att gemensamt utse den lämpligaste direktion öfver hafvet för en undervattenskabel. I medlet af Juli detta år sammanträffade herrarne Fabnehjelm och Nyberg i Stockholm, derifrån de på svenska kanonångslupen Astrid-, förd af premierlöjtnanten Molander, den 26 i samma månad begåfvo sig ut på expeditionen. Till utgångspunkt på svenska sidan utsågs Bramskärsvik, nära Grisslehamn — och härifrån upplodades en nära på rak linie öfver Alands haf till Ecke16. Största djupet befanus söder om Signilskär nära Åland, ungefär en engelsk mil söder om holmen Gislan — 165 samnar. Vid ErCkero postkontor, nagot åt sidan från ankarplatserna, utsågs stället för kabelns upptagning. och ansågs lämpligast att organisera telegrafstationen på Eckerö. Man tycker atl Mariehamn, såsom ögruppens ändstad, bort vara ändamålsenligare, men denna stad torde tillsvidare sakna all betydelse, då deremot Eckerö, såsom poststation, oftare torde vara i behof af också telegrafstation i sitt närmasta grannskap. Härifrån fortsättes telegra sen öfverland, med undervattenskabel genom Marsund, öfver Finströms kyrkoby och Hokbole, till Alands norra strand öster om Getabergen till Djupvik. — Från denna vik nedlånges den tredje kabeln direkte öfver till Nystad. Icke utan betänkligheter företogs resan öfver Delet. Sjökorten. öfver hvilka disponerades, voro till den grad bristfälliga, att otta grund funnos upptagna, som i sjelfva verket icke existerade, då deremot andra saknades, hvilka kunnat blifva svåra stö:estenar. Icke heller fanns någon utprickad farled, och bland lotsarne ingen enda som någonsin hade rest denna ginväg till Nystad. Lotsarne kände endast den betydligt längre farleden genom skärgården. Det var emellertid alldeles nödvändigt att finna en nog djup — från klippor fri linie. Skärgårdsvägen kunde således alls icke komma i fråga, då ett så rent farvatten existerade, raka vägen på Nystad — och påtog derföre den raske chefen på -Astrid besväret att söka sig väg direkte dit. Lyckligtvis hade den storm, som flere dagar å rad rasat, lagt sig, så att lodningarna beqvämt kunde verkställas. Ängaren fördes framåt med sakta fart, medan djupet oupphörligt uppmättes med tre lod. Efter 10 timmars färd — som gått öfver ett djup från 15 till 29 famnar, erhölls lots från Enskärs båk, under hvars ledning ångaren fördes till Sundholms egendom, der ett synnerligt lämpligt, från ankarplatser aflägset ställe utsågs till kabelns upptagande i land. En landtelegraf om 7 versts längd (10 verst på en svensk mil) förenar kabeln härifrån mel Nystads telegrafstation. Kablarnas längd utgör: Grisslehamn —Eckerö 42 verst, Djupvik—-Sundholm 100 verst och kabeln öfver Marsund 1,400 fot. Inalles 142 verst 1.400 fot, och ledningarna öfver land en sammanlagd sträcka af 57 verst. — I allmänhet har undersökningen visat att undervattenskabeln utan svårighet bör kunna läggas utefter de upplodade direktionerna. I händelse vederbörande finna de utvalda direktionerna lämpliga, så torde kostnadsförslaget med det snaraste komma att uppgöras, hvarpå nödig materiel oförtöfvadt beställes. Hinner allt detta försiggå i höst, så bör den projekterade undervattenstelegrafförbindelsen emellan Grisslehamn och Nystad vara färdig nästa sommar. Återstår blott att så ett tillgängligare telegrafporto — och detta lärer väl icke heller länge låta vänta på sig. En ökad telegrafkorrespondens inom Finland blifver dock ganska svår att befordra förrän alla de här omnämnda telegrafförbindelserna blifva färdiga, d. v. s. före utgången af år 1866. Tull-lagtiftningen. I P.-T. för i förgår läses följande regeringsbeslut: Sedan, i anledning af hos generaltullstyrelsen gjord framställning att jutegarn tillverkad väfnad, hvilken hittills ansetts böra hänföras till tulltaxerudriken blaggarn, buldan, kansas och sadeljordsväf-, med tull af 15 öre för skälpundet. i stället måtte få förtullas såsom segeloch tältduk efter 8 öre för skålpundet, bemalda styrelse hemställt, att, då väfnad af jutegarn, hvilket vid förtullning vore att hänföra till den i tulltaxan förekommande rubrik af fgarn, som drager den lägsta införseltull, nemligen segeloch bindegarn?, icke i någon boehofvet motsvarande män inom landet tillverkades, men tvilvelsutan skulle, såsom egande ett jemfårelsevis ringa värde, vinna betydande användning, derest tullafgifton stode i ett mindre misslörhå!lande til varuvärdet, samt då väfunaden, när densamma i form af säck hvartill den hufvud-akligen användes, inkomme såsom emballage för andra varor, vore fri från all tull, K. M:t måtte förklara, att sådan värnad skall vid förtullning hänföras till den lägst tullbeskaitade klassen bland -linneoch hampväfnader eller segeloch tältduk?. har K. M:t d. 11 Augusti funnit godt bifalla hvad generaltulletyrelren sålunda hemställt. HRiksdagsmannaval. Stora Kopparbergs bergslag förrättade d. 25 d:s val till riksdagsman i stället för ofverstelöjun. W. Nisser, som afsagt sig förtroendet, o h utsägs dertill med 220 röster bergsmannen II. E. Falhem. Landshöfdinge embetet i Örebro har förklarat de besvär, som antörts mot valet för Vester-Nerikes domsaga at s. riksdagsman nen Sköldberg. icke föranleda till valets upphäfvande. Tammersfors brand. I senast anlända finska tidningar berättas att det område al staden Tammerfors som nu är förstördt genom branden uppskattas till en femtedel af dess bebyggda areal och sträcker sig på en längd at 740 alnar och på eu högsta bredd af om kring 400 alvar. Den förlust städernas allm. bradstodsbolag lider på branden är upps tad till 350.000 mark. Bolaget Skandias förlust torde uppgå till 100,000 mark. Förutom större och bättre bebyggda gårdar brunno äfven en mängd mindre sådana, och bland dessa la 124 1l. hafrra Hara agnganljnr--a