hvilken det nuvarande riksrådet fått sig älagdt att föra till ett lyckligt slut. Det är onödigt att nämna denna uppgift. Hvar och en vet, att det kan komma till att bero af riksrådet, om vårt fädernesland, efter så stora förluster och förödmjukelser i den utländska politiken, nu äfven skall förödmjukas i en rent inre fråga, om det framgent skall hejdas i sin utveckling af ett besvärligt, dubbelt lagstiftningsmaskineri, och om vi alltjemt skola inför Europa förete anblicken al ett folk, som ar i tvedrägt med sig sjelft vid en tid, då enighet mer än någonsin förut borde vara den allmänna lösen. Sådan är verkligen ögonblickets betydelse. En hvar vet det, såväl regeringen som hvarje enskild medlem af riksrådet, men efter de antydningar, som redan nu framkommit ang. stämningen inom partierna, finnes det tyvärr endast ringa utsigt till, att detta medvetande skall erhålla något gagneligt inflytande på rådets beslut. Man tyckes tvärtom å båda sidor hugad att vilja sätta haråt mot härdt. Under det regeringen i sitt budskap till riksrådet rent ut sagt, att det reviderade grundlagsförslaget är, om än icke det bästa man kan tänka sig, i alla händelser likväl ett sådant, att det icke kränker rätten för någon solkklass och att regeringen i afseende på detsamma icke är hugad att göra några ytterligare eftergifter. låta bondevännerna i dessa dagar cirkulera till underskrift inom riksrådet ett förslag till adress till H. M:t konungen, hvari allerhögstdensamme anmodas att låta grundlagsförslaget först tagas nnder behandling inom riksdagen. Det vill således säga, att partierna upptaga kampen, der de sist lemnade den, utan att den mellanvarande tidens öfverväganden och tidnin garnes förmaningar till sjelfförnekelse och klok besinning hafva burit den ringaste frukt. De är icke utan skäl som Dagbladet i en artikel för i Måndags endast har misströstande ord att säga till de summanträdande folkrepresentanterna. Bladet menar, att riksrådets senaste upplösning snarare stärkt än minskat motståndet mot g:undlagsförslaget, och att ett afgörande inom riksrådet med en så knapp majoritet som 1 a 2 röster — om ens den kan åstadkommas — icke har någon betydelse i hänsyn till det öde, som kan vänta saken, då den kommer till riksdagen. Häri bar Dagbladet helt säkert fullkomligt rätt; men det ser nästan ut som om bordevännerna ej ens behöfva taga sin tillflykt till riksdagen för att få det hatade förslaget ihjälslaget. Författningsförslaget blef i går af konseljpresidenten framlagdt inom riksrådets solkething uti samma form, hvari det enligt betänkandet af sammansatta utskottets majoritet vid riksradets sista session af landsthinget antogs. Efter hvad som berättas, skall vår regering för omkring 14 dagar sedan, samtidigt med förhandlingarne i Gastein och troligen i följd af den tryckning, som gjordes på de tyska stormakterna, hafva tilibjudits afträdelse af Haderslevs Ami i Slesvig. Regeringen har dock, så som sakerna stå, haft öfvervägande betänkligheter mot emottagande af detta anbud, emedan bon fruktade för att genom ett sådant steg nedslå de öfriga danska slesvigarnes hopp om att bli befriade från det ok, hvarunder de sucka. Det dan ska folkets integritet är ju ingalunda skyddad, derför att vi återfå Haderslevs amt, och det kan ingalunda. förnekas, att slesvigarnes oryggliga fasthållande vid. Danmark och nästan obegripligt fasta tro på en återförening med detta är den starkaste foreningslanken mellan dem och oss. Sviker denna tro eller forsvagas den blott i någon betydande grad, då är helt säkert äfven hvarje utsigt till återförening med det danska Slesvig tillintetgjord. Slesvigarne skola, efter hvad som redan nämnts, till ett antal af närmare 2,000 personer unkomma lördags afton d. 2 sept. till Köpenhamn. En stor mångd borgare i hufvudstaden har redan erbjudit penningegåfvor och logis åt gästerna, af hvilka många komma att bo i de vackraste villorna vid Strandveien. Af kommunalbestyren och den senare bildade komiten vidtagas större förberedelser till ett festligt emottagande af de välkomna gästerna, och programmet för festligheterna sägas tills vidare vara sasistäldt sålunda: Om söndagen gifves festlig föreställning å k. teatern; om mandagen skall gifvas en större fest på Tivoli med ett praktfullt fyrverkeri och Vauxhall, men om tisdagen skall hufvudfesten gå af stapeln. Denna kommer att hållas på den vackra terrängen å Klampenborgs badanstalt. En restauratör Ginderup har erbjudit sig befordra 4, OO0 personer från Köpenhamn med jernbanan tsll Klampenborg och tillbaka igen. Dessa 4,000 skola bespisas med 4 rätter mat, vin och punsch ad libitum, och der uppföres ett ofantligt tält af bräder och duk, hvilket skall sträcka sig från konsertsalen ända ned till Skrenten, hvarifrån man har den mest imponerande utsigten öfver Öresund. Under detta tält skall spisas och sedan dansas hela natten — allt för en betalning af 6 rdr svenskt rmt pr person. -Beklagligen tyckes partiandan äfven vara framme och minska det glädjande i slesvigarnes besök. Så påstår bondevännernas organ Morgenpoaten, att alaesvigarne kallats till Köpenhamn af Dansk Folkeförening och särskilt af hr Orla Leh man, för att utöfva tryckning på författningsförslagets motståndare inom riksrådet. Detta är ren dikt. Fedrelandet förklarar sig kunna på heder och samvete förklara, att ideen om slesvigarnes resa uppstått hos dem sjelfva, utan någon påstotning utifrån. Onsdagen d. 23 d:s firade ÅAugustiföreningen i sin lokal, Ostergade n:o 15, årsdagen af sin stiftelse med en festmältid, om hvilken föreningens Mouiteur, Flyveposten, lemnat en mycket rolig beskrifning. Af densumma framgår, att föreningens ordf., geheimelegationsrådet Strike, konferensrådet Raaslöff, dioskurerna Otto och Fredrik Algreen-Ussing m. fl. hafva laggt i dagen lika mycken vältalighet som förtröstan på föreningens framtid, och att samtliga nämnde hrr olverträssat hvarandra i belåtenhet med sig sjelfva och sitt parti. I trots af detta välmenta försök att med kärlekens kåpa öfverskyla föreningens jemmerliga tillstånd, skiner dock i Raaslöffs föredrag en viss miszt östan igenom. Denna är utan tvifvel äfven på sin plats, ty Augustiföreningens leder ha i slutet af vintern och under sommarens lopp ansenligt minskats. De stora utgifter, som den kongl. hofhållningen under zenare tider haft att bestrida pi orund at bo