UB ALA —qqPdat— — uter en behöslig hvila efter de själsanstränande göromålen i Stockholms ensk. bank, afva å ena sidan hans vänner, å andra sidan ans motståndare lika itrigt bemödat sig, de rra av främja, de senare att motverka hans al till riksdagsman för hufvudstadens första aldistrikt. Ian blef, såsom bekant är, vald, jen endast med 167 röster mer än den at ans antagonister uppställde v. häradshöfd. jutva. IIr Wallenberg valdes förnämligast al sörsens ledamöter. Grosshandl. Schartau, som ske deltog i förra valet, gaf nu sina röster ät r Wallenberg. Ett ojulaktigare erkännande t dennes törtjenster och lämplighet ull rikslagsman kan jag ej tänka mig. Ingen makt i rerlden kan förmå hr Schartau att handla mot in ötvertygelse, icke heller att rösta på någon ill det högsta medborgerliga förtroendet olämpig. Hr Durva erhöll de flesta rösterna af personer som föga känna honom. De röstade örra gången på hr Schartau emedan de känle hans protektionistiska sympatier. Men hr bufva är alls icke protekrionist. Det är alltså påtagligt att de gåtvo honom sina röster på inrådan och efter ötvertalande af hr Wallenbergs motståndare. Ir Dufva är en djerf advokat och skicklig affärskarl, för öfrigt en nitisk och sparsam stadsfullmäktig, som med omsorg begrundar och sätter sig in i alla frågor som förekomma i denna för hufvudstaden vigtiga institution — en förtjenst, som långt iträn kommer flertalet till del. För hr Dufva skulle riksdagsmannakallet medfört en ganska betydlig pekuniär uppoffring; ty den lika ansvarsfulla som inkomstbringande befattningen såsom verkställande direktör i Skandiabolaget mäste han under tiden lemna. Ått ban i borgareståndet kan ersätta hr Wallenberg, tror jag knappt att någon vill påstå; men jag tror att han derstädes ganska snart skulle bli en utmärkt representant, och det hade varit önskligt om något annat valdistrikt skänkt honom sitt förtroende, desto heldre som borgareständet behöfver rekryteras med talangfulla personer, då de mest utmärkta der, t. ex. Björck och Hierta, snart äro utslitna — åtminstone uttröttade. Man bar påstått att hr Wallenberg icke skall vara valbar i hufvudstaden. Hans motståndare satte detta rykte i gång kort före valet, och uppbragta öfver dess utgång ha de med mera tilltagsenhet än besinning beslutat öfverklaga valet. Hr Lindström, Dagligt Allehandas redaktör, har låtit förmå sig att antöra besvär, dervid åberopande 14 8 Riksdags ordningen. Det är dock sannolikt att en så förutseende man som hr Wallenberg, hvilken aldrig tager ett steg utan noga öfverläggning, i rättan tid gjort sig valberättigad för att nu vara valbar, och jag kan föreställa mig huru hjertligt hr Wallenberg skall skratta i mjugg ölver sina motståndares ansträngningar. Skulle ar Wallenbergs val förklaras ogiltigt, så är häradshöfding Staafss val at samma skäl olagligt, och konsoqvensen fordrar då att han antingen afsäger sig förtroendet eller att han at ståndet exkluderas. Dermed är dock ingen skada skedd. Men då man nu bråkar sin hjerna för alt göra hr Wallenberg inkompetent, så inträffar det egna hittills icke inträffade fallet att nåstan alla de nu i borgareståndet invalda ombuden äfven äro inkompetenta, såvida 22 5 Riksdagsordningen, såsom sig bör, skall etter ordalagen tillämpas. Nämnde paragraf föreskrifver nemligen, att borgareståndets representanter för städerna skola förses med fullmakter underskritna åf Magistraten och Äldste. Men genom kommunal-lagen har den institution som förr kallades stadens äldste upphört och blifvit ersatt at stadsfullmäktige. Denna institution är dock för riksdagsordningen ännu