ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. Ölversättning från Engelskan. Hon stannade qvar på vägkanten, leende och nigande — den första spåqvinna jag någonsin råkat — och jag betraktade medan vi hastigt aflägsnade oss den försvinnande taflan, med dess starkt belysta partier, dess mörka grupper och mulåsnekärror, hvita som skeletter i månskenet. De skrattade säkert åt mitt köp, medan de suto kring elden och åto sin aftonmåltid af stulna höns och gäss och voro vederbörligen stolta öfver att tillhöra en öfverlägsen race. Mary Quince hade blifvit förfärad öfver mitt slöseri och ville göra mig förebråelser. — Det skar mig i själen, miss, det är rena sanningen. De äro ett förskräckligt folk, både unga och gamla, allesammans vagabonder och landtssrykare, och så finnes det mången fattig som skulle bättre behött hjelp. — Tyst, kära Mary, det gör ju ingenting. Hvar ) Forts. fr. N:o 198.