IIISLOTIA. kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Polisförhör hölls igår angående mordförsöket mot teatermaskinisten Johansson och droskegaren Skoglund. Droskkusken Åberg infördes från cellfängelset och inhemtades af hans lefnadsomständigheter att han är född år 1833 i Kristianstads län. Efter åtskilliga vexlande lefnadsoden som gesäll i någon prosessionhamnade han såsom ariillerist härstädes, i hvilken egenskap han framlefde nio år, tills han slutligen för tylleri och i allmänhet mindre sedligt lefnadssätt år 862 blef försänd till ett disciplinkompani. Han blef i höstas förlidet år tilltalad för stöld af ett par stöflor och dömdes med anledning deraf för snatteri. Angående den tilldragelse i hvilken han misstänkes för att ha spelat hufvudrollen, berättade han detsamma som i gårdagens referat af den förberedande undersökningen blifvit omaämndt. krinras bör dock, att han vidböll uppgiften om att han redan kört fram på droskstationen, stannat med hästarne, rest sig upp på kuskbocken och börjat spänna ned droskan då skottet hördes. Med förbigående af de vittnens berättelser, hvilka fullkomligt öfverensstämde med dei gårdagens nummer meddelade, återgilvas här blott de som innehöllo något nytt. Stensättaren A. P. Pettersson (ej förut hörd) berättade att han vid tillfället stod vänd mot droskstationen. Åberg kom körande med en droska från allebron. I detsamma han, sedan han kört öfver bron, vände för att köra in på stationen, aflossades ett skott. Krutröken kom direkte från droskan. Inga andra personer än Olsson oeh Åberg syntes åt detta håll. Pistolen låg ungefär halivägs emellaa bron och droskstationen och ungefär på detta ställe hade skottet äfven blifvit aflossadt. AJlt detta var Pettersson färdig att edligen bekräfta. Åberg förklarade om detta vittnesmål att det var osanning hvartenda ord. Han hade redan stannat och vändt droskan på stationen då skottet aflossades. Sergeant Forssbergs berättelse öfverensstämde fullkomligt med Petterssons. Aberg kunde dessutom så mycket mindre ha hunnit fram till stationen då skottet lossades, som F. bemärkt att han ännu höll på att vända droskan sedan Johansson och Skoglund bemärkt att de voro sårade, hvilket icke skedde alldeles omedelbart efter skottet. Olsson kan ej ha varit den som begått ogerningen, dels enär röken då skulle ha synts närmare honom, dels emedan man måste ha sett då han kastade pistolen ett så långt stycke ifrån sig. Arbeiskarlen Lind intygade dels att ingen annan än de båda droskkuskarne efter skottets aflossande synts i närheten, dels att droskan ej framkommit till stationen då skottet smällde. I trots af dessa bestämda uppgifter, hvilka de afhörda vittnena voro färdiga att med ed styrka, och som för öfrigt bestyrktes af de förut refererade vittnesmålen, vidhollo Aberg och Olsson sina tidigare uppgifter om att Å. varit framme vid stationen och stått i droskan då skottet aflossades. Anmärkas bör att O. först i polisvakten uppgifvit det Å vid ifrågavarande tillfälle redan stigit ur droskan och stått på marken. I går e. m. företogs, af t. f. polismästaren undersökning på skådeplatsen för tilldragelsen. Alla uppgilter öfverensstämde med hvad stensättaren Pettersson berättat. Dock kunde man ej rätt komma öfverens, huruvida Å. stannat med sin droska på högra eller venstra sidan om den förut på stationen stående — något som likväl är mycket likgiltigt och för ölrigt lätt förklarligt tillfölje af den förvirring och häpnad, som måste uppstå i ett ögonblick, sådant som det ifrågavarande. Af hvad man på stället kunde finna, hade skottet aflossats al Åberg sedan droskan redan till me än hälften vändts från Skoglund och Johansson, och hade Å. således måst vända sig om, för att utförs dådet. . Målet uppskots. Åberg återfördes till cellsan gelset. — Såsom läsaren torde erinra sig uppbrann nat ten till d. 21 sistl. Juli snickeriarbetaren A. Anders sons hus N:o 18 Litt. A. vid Landsvägsgatan i V Haga. Anledningar saknades da icke att antaga de mordbrand egt rum, men inga bestämda upplysninga kunde i afseende på denna sak erhållas. Man ha emellertid sedermera erfarit något i ämnet, som e saknar sitt intresse, och hvarom förhör i går hölls poliskammaren. En 14-årig flicka, vid namn Chrj stina Olsson, berättade vid detta förhör att hon sam ma afton som eldsvådan pågick sutit i en trappa det hus invid brandstället der hon bodde (bos fattig fogden Friberg). En qvinna, hvilken hon tyckte h en rock osfvanpå sina kläder kom då upp till hennt räckte henne ett knyte och yttrade: Tag du detta jag — jag går i hamnen. Sedan hon lemnat kn; tet, vände hon tillbaka nedför trappan, men tilltal: des i porten af en karl, hvilken flickan såg var iklädd grå rock, gråa byxor och låg svart hatt, me orden: Hvart ämnar du gå? Hvarpå hon svarad -Jag går dit, der ingen mera träffar mig, och fö svann derefter. Då sedermera snickeriarbetaren Ar derssons piga infann sig för att hemta åtskilliga m: karne Andersson tillhöriga saker, hvilka blifvit rät dade undan elden och förda till fattigfogden Friber förevisades henne äfven ofvannämnde knyte, som b fanns innehålla 1 skjorta, 1 lintyg, 1 underkjol oc 1 blus, hvilka samtliga persedlar af pigan igenkär des såsom tillhörande makarne A. — Flickan kune e dock ej åtaga sig att igenkänna den mystiska qvi at uan, ifall hon åter skulle råka henne. — Målet up tsköts. — —— — 2 0 000000 Från Mufvudstaden.