att jag reser till Knowl för att bistå miss Ruthyn med de råd hon kan behöfva före sin afresa, att afskeda tjenarne, sätta upp inventarier och se till att egendomen blir ordentligt skött under hennes minderärighet. Jog tecknar, högtärade fru, er ödmjukaste tjenare Hans E. Bryerly Jag kan ej beskrifva huru nedslagen och förtretad kusin Monica såg ut vid denna underrättelse. Hon fuyste en eller två gånger och yttrade derefter bittert, churu i dämpad ton: — Nå, nu hopjas jag att ni är nöjd? — Nej, nej, nej; ni vet att jag icke är det — jag sörjer dju t i mitt hjerta; min dyra kusin Monica, men mitt samvete är nu lugnt. Ni vet ej hvilket offer det ar; jag är en olycklig varelse och känner en obeskriflig aning. Jug är rädd, men ni skall ju icke öfvergifva mig, kusin Monica? — Nej, aldrig mitt stackars barn, svarade hon sorgset. — Och ni skall komma och besöka mig så ofta ni kan, eller huru? — Ja, min sni la flicka — det vill säga om Silas tillåter mig — och jag är siker om att han det gör, tilllade hon hastigt då hon såsom jag förmodar såg oron teckna sig i mitt ansigte. Allt hvad jag kan göra, kan ni vara säker på att jag skall göra, och kanske skall han tillåta er ibland komma till mig på ett kort besök. Ni vet jag bor blott på sex miles afstånd från Bartram-Haugh — föga mer än en half timmas väg, och ehuru jag heter Bartram och afskyr Silas — ja jag afskyr Silas, uppre