skarp tillrattavisning. Åberg 4 trodde S. ej ha ågon anledning till agg emot honom. . Tillfrågad huru han kunde se att Åberg vändt sig om på droskan (och således vändt ryggen åt Skoglund och Johansson då skottet smällde), oaktadt han sjelf sett utåt torget, ändrade han sig och förklarade att han ej visste åt hvilken sida han vändt blicken vid till allet. Han hade för öfrigt icke sett någon person befinna sig emellan droskorna och Skoglund i det ögonblick knallen hördes. Krutröken kom rakt på från torget. — Någon pistol hade O. ej haft i sin hand sedan han kom till Göteborg, icke heller hade han sett Aberg ha någon. — Han bedyrade ytterligare att han ej hade ringaste vetskap om hvem som begått ogerningen. Droskkusken Aug. Aberg förklarade sig likaledes vara ovetande om hvariirån skottet kom. Han hade redan kört fram på stationen, hästarne hade : nnar och han hade våndt sig om på kuskbocken r att knäppa ned droskan då knallen hördes, såso han tyckte, från torget. Han såg ingen person i när sten hörde ej skrammel af den bortkastade pistolen Då han och O. sago att Skoglund tycktes vara s! lad gick den senare fram till S. och hemtade sede ern sin droska, i hvilken S. hemfördes. De trodde jörst då de hörde skottet att man sprängde sten vid nya kajen, såsom förut under veckan skett. Kawrer G. Wahrolin hade kommit gående öfver allebron, då ban hörde ett skott smälla. Skoglund. Johansson och sergeant Forssberg befunno sig på torget 15 alnar framför honom. Ogonblicket sedan skottet, hvi ket tycktes gå förbi honom, aflossats, känder krutrok. Da kamrer W. såg bortåt droskstationen till, hvarifran skottet kom, syntes der blott två elle tre karlar, samt en gumma gående på trottouren. Tvenn akaredroskor syntes och langre bort at Nygatan et par arbetskärror, dock utan korsvenner. Kamrer W beskrel vidare, såsom vi olvanlore gjort, den ställning Johuansson. Skoglund och Forssberg innehade. Enlig! all sannolikhet hade skottet blifvit aflossadt från droskorna, mellan eller bakom hvilka de båda karlarne belunno sig. Öfverkonstapel Söderling upplyste att afståndet mellan droskstationen och den plats der Skoglund med de öfrige stod utgjorde 108 fot och att den al skjutna pistolen antvvälfats 42 fot fån stationen och 6öo sot från nyssnämnde plats. Kamrer Wahrolin tillade atti ngen för ögonblicket syntes på högra sidan om droskorna och att torget sor Ögonblicket varit solktomt. Handl. J. Simon hade från sina fönster observerat att något var på färde. Hade intet af större vigt att berätta angående tilldragelsen, men då han gån ut för att höra huru saken förholl sig och derom förhagade sig hos Aberg, vände denne bort ögonen, rodnade och syntes förlägen. He S. fråga le honom huru detta kom sig, svarade A: Kanske herrn vill påstå, att jag gjort det? Det skall herrn få ansvara soll— Herrn förklarade genast att jag gjort det, påstod Åberg då detta fuktum af hr S. vid förhöret omnämndes. Hr S. förnekade detta och tillade att han al krutrökens riktning, hvilken han efter skottets aflossunde iakttagit, slutade till att skottet måste ha kommit från druskoria. Stensättaren Elias Svensson befann sig vid Gamle Port då skottet aflossades. Han såg att skottet kom från droskorna, men observerade ej om den ene al drängarne satt på kuskbocken. Tyckte att de båda gingo bakom eller mellan droskorna. Gorsen Aug. Petterson, som vid tillfället befunnit sig bredvid Elias Svensson, berättade att han sett berg komma åkande med droskan. Just då han skulle svänga på torget för att köra upp droskan till stationen aflossades skottet. Han hade bestämdt ej srumkommit till stationen då det smällde. Röken kom rakt från droskan. Såg ej Aberg ha något i händerna. Då pistolen återfanns, låg den ett par alnar fån den plats der droskan svängt. Pistolen mäste ha blifvit kastad, ej släppt från droskan. Ingen annan än Aberg och Olsson syntes på platsen, icke heller någon emellan droskorna och det ställe der Skoglund stod. Sergeant Forssberg bade i sällskap med Johansson mött Skoglund, hvarpå de tre ställde sig att samtala på uppgifven plats och med den ställning till hvarandra som ofvan uppgifvits. Såg Aberg köra öfver bryggan. Just som Å. svängde om på torget, för att köra droskan fram till stationen. smällde skottet. Röken syntes då till höger om droskan i riktning fån bakre delen af äkdonet och Hennigska huset. Ingen annan än de båda kuskarne befunno sig åt detta hall. Olsson stod dock längre bort. Allt detta var hr F. färdig att bekräfta med ed. Arbetskarlen Lind såg äfven att skottet aflossades medan droskan var i svängen för att köra upp till sationen Skomakeriidkaren F. M. Kilberg åkte med en bonde inåt staden. Då de voro midt pårallåbron aflossades skottet. Detta skedde medan Abergs drosk-. svängde upp för att köra fram på stationen. En annan bonde körde före dem och röken syntes funder buken? på dennes häst. Ingen annan syntes i närheten än de båda kuskarne. Pistolen låg der droskan svängt. Aug. Åberg, som varit utförd under större delen af förhöret, inkallades åter och vidhöll sin uppgift om att ban redan stannat med droskan då skottet hördes. Detsamma påstod äfven Olsson. Åberg införpassades, med anledning af hvad mot honom förekommit, till cellsängelscti. Simpromotionen törsiggick i går kl. 5 e. m. i simskolan, som för tillfället var festligt prydd med flaggor och rika löffestoner och hvars ena sida upptogs af en amfiteatiralish laktare, uppsylld af åskådare, hvaribland en stor del damer. Sedan skarpskyttemusikkåren uppstämt en munter marsch, framträdde först de 20 kandidaterna, iklädda simdrägter, och utförde flera hopp, kullerbyttor och saltomortaler från den inom simskolan belägna höga trampolinen, samt samlades derester i stora bassinen, hvarest pillotskransen påsattes dem af promotor, d:r C. Dickson, som tagit plats i en vid ena sidan af bassinen förtöjd båt. Derefter bestegs det höga tornet at 3 af de magistrar som erhållit betyg för utmärkt skicklighet i simkonsten samt simläraren hr Ullstedt och hvilka från dess högsta spets eller den s. k. —— —