vågllg 103HIIUB. Detta är klok politik — tillochmed klokare än den synes, ty det kan ej allenast med skäl betviflas, huruvida en tid ens är i utsigt, då det skulle vara fördelaktigt för amerikanarne att fråntaga fransmännen deras eröfring, utan det är äfven ovisst, huruvida Mexico skulle för dem vara värdt att ha, ätven utan det krig som det skulle kosta. Deras inre strid är utkämpad, men någon politisk försoning har likväl ännu icke egt rum. Södern har öfvergifvit sina förhoppningar om nationalt oberoende och försök till militärisk täflan, men det har med underbar djerfhet återupptagit sin politiska antagonism. Unionens återställande skrider framåt med större trohet mot originalet, än någon trott. Detrekonstruerade Södern skall enl. allt utseende vara precist samma Södern som i forna dagar —lika fientligt mot Norden, lika oenigt och ovänligt som förr. Mexicos annexation skulle helt enkelt bli en tillökning at lika stor vigt för Sydelementet i Unionen — af lika mycken makt tör Sydpartiet i politiken. Det måste nemligen vara klart, avt intervention med nödvåndighet betyder annexation och ingenting annat. Om amerikanarne skulle uttränga transmännen från Mexico, måste de träda i stället tör de senare. Rörande denna punkt råder intet tvitvel. Ingen känner bättre än amerikanarne sjelfva, att mexicanarne äro oförmögna af sjelistyrelse, och att det, som föreslogs al en förening at europeiska makter, af alla antogs som en nödvändighet och af Frankrike slutligen utfördes, var en förr eller senare alldeles oundviklig procedur. Det är alldeles orimligt att tänka på Mexico för Mexicanarnen, eller att göra sig föreställning om något praktiskt parti at infödingar eller patrioter. Lepubliken Mexico hade blifvit till en hopplös och olidlig kräfta. Amerikanarne väntade att vid lämplig tid sjelfva få slå ned öfver den, men verldens otålighet blef för stark, och under det de voro sysselsatta på annat håll, greps verket an af Frankrike. Om de nu skulle fråntaga Frankrike besväret, skulle det endast