Mexico och Nordamerika. (Efter Times.) Förvirringarne i den mexicanska frågan börja, ehuru icke oväntadt, att på ett obehagligt sätt träda fram och svårigheten är, det måste man erkänna, tillräckligt stor för att ingitva äfven den försigtigaste regering oro. Amerikanarne hafva slutat sitt borgerliga krig, och fastän de ha en ofantlig skuld att bära på, ha de likväl ännu knappast kännt dess tryckning och betrakta sina framtidsutsigter med karakteristisk sjelfförtröstan och ominskad energi. De ha ännu mäktiga armåer på marken, anförda af skickliga och lyckliga generaler; deras flotta är ännu stark och allt hvad som behöfves för ett fälttåg finnes till öfverflöd att tillgå. Under sådana omständigheter ha de att taga i öfvervägande ett slags nationel utmaning, hvilken gjorts dem på en tid, då de ej kunde upptaga den, men som ännu ligger inför dem. Fransmännens kejsare trotsade, i det han organiserade och utförde Mexicos eröfring, den bekanta Monroe-doktrinen. Han gjorde, hvad amerikanarne förklarat att ingen europeisk maktnågonsin skulle tilllåtas att göra. Han upprättade en monarkisk regering under franskt beskydd på den amerikanska kontinenten, och han innehar ännu fältet med den framgång och de förhoppningsfulla utsigter, som gjorde ett sådant töretag möjligt. Mexico är t. n. ett rike, beherrskadt