Göteborg d. 18 Augusti 1865. Ryssland eller Vestmakterna. En större rysk eskader har besökt Stockholm, med ryska storfurstar ombord. De hade tillsagt, att de skulle stanna i 8 dagar. Det var en artighet, så mycket större som ingen kunde betvifla, att icke denna courtoisie kom för äfven våra högst uppsatta temligen oväntad. Fester ha aflöst fester och storfurst Constantin har visat den största gemytlighet, ja, vid en dejeuner föreslagit tvenne skålar för H. M:t konungen. Det hela bar en så hjertlig prägel, att man nästan var hugad glömma att besöket skedde medelst en mäktig pansarflotta, hvilken man velat protva, tör att tillse, om den kan när som helst gå fram och tillbaka i Östersjön. Uela verlden undrade, hvad meningen månde vara med detta besök, och vi undrade med. Vi anställde våra betraktelser, ty det förtjenade verkligen att tänka på, och så gjorde helt säkert allmänheten med. Då kom någon, som dock sade sig ej kunaa lösa denna diplomatiska hemlighet bättre än andra, fram och upplyste, att den konflikt, som från Amerikas sida hotar Frankrike och England, framkallar af nödvändighet en närmare allians mellan dessa båda mäktiga stater, hvilka naturligtvis söka stärka denna sin allians ge nom förbund med så många andra stater som möjligt. För att motväga denna allians, menade upplysaren, ville nu Amerika knyta allians med vissa europeiska makter, bland dessa Ryssland. Och för att vinna Sverige-Norge, som genom sitt läge kan för, Ryssland bli farligt, skulle nu det ryska besöket gjorts. För att icke behöfva understödja hvarken Ryss land eller vestmakterna borde Sverige-Norge under alla vilkor bibehålla en beväpnad neutralitet. Vi framkastade det antagandet, att vestmakterna skulle kunna fordra vårt aktiva deltagande i kriget och de skulle kunna nödgas dertill emedan ett krig med både vestern och östern skulle så taga deras rosurser i anspråk, att de behötde understöd. In neutralitetsförklaring under sådana förhållunden skulle vara en iodirekt allians med Ryssland och kunna beröfva oss Novemberfördragets moraliska egid. I den riktningen gingo våra motanmärkninar. ? Då invändes, att man hyllade fredspolitik och derföre ville en sådan neutralitetstörklaring. Men skulle det verkligen vara fredspolitik? Om Amerika skulle inleda ett krig med England och Frankrike, vore det naturligtvis för Monroe doktrinens genomförande i Canada och Mexico. Den saken angår oss icke och i allmänhet icke det öfriga Europa. Ja, det vore en kamp, i hvilken vi tillochmed skulle kunna önska Amerika seger, så farlig nämnda