Fran Utlandet. Huru det egentligen står till med underhandlingarne mellan Preussen och Österrike, är ej godt att säga. Att desamma väsentligen afsett ordnandet af ett provisorium i hertigdömena, hvarigenom dessas inre ställning skulle kunna bli bättre, är väl ganska säkert. Men då ett dylikt ordnande ej gerna kunde vara möjligt med en andra regering bredvid landets egentliga, var det naturligt, att underhandlingarne skulle mycket sysselsätta sig med denna sak. Österrike synes härvid ha gjort en eftergift och accepterat Preussens förslag om upphäfvande af den augustenborgska biregeringen i Kiel, dertill manadt af Nellanstaternas obeslutsamma hållning. Det var omöjligt att längre hafva förhandlingarne qvar på den spända ståndpunkt, hvarå de befunno sig, och någon utkörsport måste derföre uppsökas, tör att icke såtta Österrikes äraalltför mycket i sticket — och så böjde man sig för den hertigliga regeringens utkörande ur Kiel. Augustenborgarens båda ministrar, Samwer och Francke, ha tör öfrigt längesedan låtit tillkännage, att så skulle ske. Men så länge augustenborgaren sjelf finnes qvar, skall ock i sjeltva verket om ej till namnet en biregering i Holstein komma att bestå — och på denna punkt, om augustenborgarens eget aflägsnande, har Österrike ännu icke ingått, utan håller fortfarande denna sin äras bakport öppen för sig. Antagligen skall Österrikes motstånd komma att bero af Mellanstaternas hållning hädanefter. Visa de morskhet, skall Österrike ej tillåta augustenborgarens aflägsnande; visa de samma vacklande som hittills och samma svaghet, skall Österrike gifva med sig för Preussens fordringar. Denna senare utgång af saken är väl den troligaste, eftersom Mellanstaterna annars skulle löpa risken af att framkalla ett krig, och det våga de neppeligen. Emellertid ha de, eller rättare deras ministrar, grufligt mycket att styra med och beställa, ty konferenser hållas på konferenser och den rörlige sachsiske ministern v. Beust, en liten stats för store minister, flyger som ett torrt skinn från och till det ena småstatshofvet i Tyskland efter det andra. Nu senast har han i Mänchen haft en konferens med Bayerns och Wirtembergs ministerpresidenter, v. d. Pfordten och Varnbiler, och derefter afrest till Salzburg, der han skall för österrikiske kejsaren aflägga berättelser om Mellanstaternas beslut och såmedelst ätven komma att utöfva någon inverkan på Österrikes hållning. Dock förtjenar det redan nu att anföras, att man i Tyskland allmänt anser augustenborgarens sak uppgisven. Under sådana omständigheter betydelsefullt är, att augustenborgarens rival om hertigskronan i hertigdömena, eller rättare Rysslands mannekin i de diplomatiska intrigerna härom, storhertigen at Oldenburg, nu äfven befinner sig i Salzburg och der fiskar för Rysslands räkning i grumligt vatten. Koleran synes taga allt större utbredning i Medelhafsländerna, der den på ett törfärande sätt uppjagar befolkningens skräck och oro. Vi talade i går om det rysansväckande skådespelet i den italienska staden Ancona; nu skrifves från Spanien, att hela den vackra och folkrika staden Barcellona ligger nästan öde, emedan alla flykta at fruktan för koleran. Den italienska tidningen Opinione anmärker om denna farsot: Sedan tio år tillbaka har koleran icke visat sig i Egypten och derföre icke heller i Europa, emedan den stora Beiramsfesten, med hvilken väduroffren äro förenade, på tio år infallit i den kalla årstiden. Men ifrån och med i år skall den i tio år under de heta månaderna rycka allt längre framåt, och då det ej är något tvifvel underkastadt, att dessa fester, hvilka församla under de för helsan mest ogunstiga förhållanden ett så stort antal menniskor på en enda punkt (i år voro i Mekka ötver 300,000 pilgrimer, af hvilka hvardera offrar åtminstone en vädur, hvars hufvud, inälfvor och blod ruttna under bar himmel), äro en stående härd för sjukdomar, contagier och epidemier, så torde den frågan kunna uppställas, om det ej ges något medel att förhindra att Europa, som icke tål sina egna religioners fanatiska utsväfningar, skall nödgas betala en så smärtsam tribut åt andra sekters sanatism. Den förut flera gånger bebådade nordamerikanska flottan har nu anländt till Texel på holländska kusten och säges skola der afvakta den ryska flottans ankomst. Frankrikes kejsare är i lägret vid Chalons, der han bevistat en stor revy och mår alldeles förträffligt. Utrikesministern Drouyn de Lhuys anlände alldeles oförväntadt till Paris d. 10:de och skyndade genast till kejsaren. Franske gesandten i Wien, hertig de Gramont, väntas till Paris. Gesandten i Rom, Sartiges, befinner sig jemväl i Paris, dit äfven gesandten 1 Constantinopel. Moustier, väntas. Grundliga rådslag om den österrikiska diplomatiens schackdrag och chancer gentemot — — — — AP F—— —2—o