(3 Urr Fahnehjelm och Nyberg skulle d. 9 afgå med ångaren Auroratill Helsingfors för att der sluttöra sina arbeten. Polska flyktingar. Ur A.-B. återgifva vi följande uppmaning till förmån för de polska flyktingarne: Vi tilläto oss för någon tid sedan att, till förmån för de pol flyktingar, som utan medel och tillfälle till arbetsförtjenst befinna sig här ibland oss, ställa ett upprop till den svenska allmänheten. Denna hemställan hade äfven till följd att några varmhjertade män skyndade att erbjuda anställningar af olika slag åt de olyckliga flyktingarne, hvarigenom flera af dem räddades undan en öfverhängande nöd. Tyvärr räckte dock ej dessa välvilliga anbud till åt alla; bland oss irra ännu ett antal af dessa män, som i brist på sysselsättning och arbete äro utblottade nästan på allt och föra en hård kamp mot de dagliga behofven. Det är med full visshet att ej heller denna gång tala sorgäfves, som vi våga förnya vår anhållan, att de herrar, vare sig i hufvudstaden eller landsorten, som hafva någon slags sysselsättning att lemna de polska flyktingarne, behagade sådant, antingen muntligen eller skriftligen tillkännagifva för redaktionen, ju förr desto hellre. Snar hjelp är här dubbel hjelp. Nästan alla flyktingarne äro kunniga i något yrke. Så har en varit mekanikus, en annan snickeriarbetare, en tredje litograf, en sjerde ingeniör o. s. V. Patent. Civilingeniören OC. L. Ericson från Jönköping har i Danmark erhållit 5 års patent å en af honom uppfunnen snöskottningsmaskin. Olyckshändelse. En sorglig händelse har inträffat vid ett hemman i Blixtorp af Högby församling inom Östergötland. Vid en qvarstående skorstenspipa efter ett undanflyttadt boningshus hade torl. Onsdag 3 st. barn gått och lekt, då en del at muren plötsligen nedramlade och i fallet ihjelslog två af barnen samt så illa skadade det tredje, att det är föga hopp om dess vederfående. Resande svensk industriidkare. P. T. berättar: Mekanikus Waldenström, som med stipendium vistats i England för att studera smidesyrket och äfven efter stipendiets upphörande fortfarande vistas i Manchester, der han har fördelaktig anställning, har i dessa dagar varit på ett kort besök i Stockholm och medförde en intressant samling ritningar å nya uppfinningar samt arbetsprof. Frivilligheten vid vara skarpskyttekarer. Eskilstuna Allehanda, en af våra bäst redigerade och sjeltfständigaste mindre tidningar, innehåller följande uppsats, som torde behöfva väl behjertas af våra frivilliga skarpskytteföreningar: Det är nu omkring sem är sedan vära skarpskytteföreningar började bildas och dess grundläggare, hvar i sin ort, hade med klar blick skådat tillbaka på förgångna tider och uppfattade så det närvarandes behof att framtiden i dessa frivilliga krafter skulle finna stöd, och det har lyckats dem, ty en återgång är numera otänkbar. I de föreningar, der en del redan tröttnat. skola nya friska krafter ouppbörligt inkomma och man skall ej se någon minskning i skarpskyttarner leder, derföre att nyhetens behag eller nöjet lockat några att ingå i föreningarna, ty deras deltagande är vanligen af kort varaktighet och bör äfven vara så kort som möjligt, emedan de äro till hinder för dem, som med allvar omfattat ekarpskytteiden och vilja arbeta för dess utbredning. Nytta och nöje låta så lätt sörena sig äfven inom skarpskytteforeningarnes öfningar, men den förra får ej försummas för det senare, oaktadt man kallas frivillig, och vid de frivilliga osningarna måste allvar och disciplin ega rum om ej det bela skall falla sönder af s:g sjellt. Ett ondt som vidlader våra skarpskytteföreningar i allmänhet är att öfningarne ej så allmänt bevistas som de borde, fö. att desamma skulle hafva den åsyftade nyttan med sig. Vare sig att dessa försummelser härleda sig al likgiltighet eller att medlemmarne hafva tröttnat vid osningarne, så framlägges likväl alltid frivilligheten såsom skäl för medlemmarnes uteblifvande och ingen af dessa tänker på att deras kamrater, som s: ädse flitigt bevista öfningarne, härigenom nödgas längre, än hvad eljest vore behöfligt, sysselsätta gig med ett och detsamma. Lika upplyftande som det är att se en fri nation frivilligt sammansluta sig för att, utan annan sold än fäderneslandets tacksamhet, värna sig till fosterlandets tjenst, lika nedstämmande är det för fosterlandsvännen att se dat sätt hvarpå en del tolkar frivilligheten, då de dermed förstå detsamma som at roa sig när det dem behagar och endast då göra det nyttiga, när det låter förena sig med nöje. När sjukdom eller annat laga skäl finnes. då må skarpskyu uteblifva från öfningarn, men eljest borde frivilligheten så godt som endast tillämpas vid inträdet i föreningen, dock icke så, att man ingår i kårens leder för att vid alla möjliga tillfällen begagna sin fria vilja, utan så, att hvar och en sätter en heder uti av frivilligt sluta sig till kamraters leder, för att sedan genom uppoffring, allvar och kraft i sinom tid kunna bidraga till ett älskadt fosterlands försvar. Fal-kmynt-sabrik. Från Kalmar skritves den 9 d:s: Tidningar från flera orter halva förmält, att en fabrik för tillverkning at danskt siltvermynt å 2 och 1 riksdalers valör skulle finnas någorstädes i Sverige. Det falska myntet har haft ganska stor spridning, och flera köpmän härstädes hatva såsom god vara emottagit detsamma. Förfalskaren är nu