VÄG LU 1994 UL11 BYGGLO EPO MMA arr Pe MUUL DOLULIV servera en så stor menniskomassa. Många inledningar finnas tör deltagarne i Elfte allmänna landtbruksmötet att miunas de angenäma dagar, som i Malmö tillbringats, och testen på Knutsalen d. 4 Aug. 1865 är icke den minst minnesvärda episoden trån denna tid. I går middag kl. 1 hölls den sista allmänna sammankomsten under mötet. Ehuru en stor mängd mötesdeltagare under dagens lopp lemnat staden var sammankomsten dock talrikt besökt. Diskussionen om de å dagordningen återstående punkterna upptog ett par timmar, men hann ej blifva synnerligt grundlig. Sedan densamma atslutats uppsteg ordföranden landshöfding v. Troil och afslutade mötet med följande tal: M. H. Den för vära öfverläggningar bestämda tid är tillryggalagd. De i programmet upptagna ämnen, hvaröfver J alldeles icke eller blott ofullständigt hunnit uttala Eder, kunna Ni med tillförsigt öfverlemna åt ett kommande möte, förvissade derom, att nya ersarenhetsron och nya forskningar under de år som desslörinnan förflyta, skola mäktigt bidraga att underlätta deras ändamålsenliga lösning; ty det vera vi, att inom större delen af den odlade verlden är jordbruket med alla dess binäringar i ett starkt frumåtskridande, derföre att det upphört att vara slentrian; derföre att det i alla riktningar understodjes, förklaras ioch upplyses af vetenskapen och dess idkare; derföre ati ibland den stora massan det nu icke heter såsom fordom, att man skall så och skörda såsom far och farfar, utan tvärtom att man skall sköta sin jord bättre och ändamålsenligare än de; samt framför allt slutligen derföre, att jordbruket kommit till heders. Hvilken ibland Eder minnes icke den tid, då med få undantag de stora godsegarne liksom ryggade tillbaka för en närmare befattning med vården om sina egendomar; då skötseln deraf nästan uteslutande öfverlemnades till förvaltaren; då sönerna uppfostrades till alla andra yrken än det, som kanske är det tacksammaste af dem alla och då man med en viss medömkan yttrade om den, som ej lyckats taga en examen eller kunde bereda sin fortkomst på tjenstemannabanan, han duger ej till något annat ån landtman 2 Huru olika gestaltar sig icke i detta hänseende den tid hvaruti vi nu lefva? De större egendomsinnehafvarne egna ofta all sin tid, all sin omtanka åt den rationella skötseln af sina gods. De söka både att sjelfva förvärfva och att bibringa sina söner de kunskaper, som dertill äro nödvändiga; och dessa söner, ehuru ofta inträdde på tjenstemannabanan, täfla mången gång med den obemedlade ynglingen, som sjelf måste göra sin lycka, om inträde vid de landtbrukets undervisningsverk, som äro en skapelse af de senare årtiondena och som redan icke förmå emottaga alla dem, som der söka anställuing. Ja, M. II., jordbruket har kommit till heders, och detta är kanske första och vigtigaste vilkoret för dess förkofran. Att vi i allmänhet äro långt ifrån målet, det erkänna vi, men vi kunna dock alla glädja oss at, att vi strälva till att närma oss detsamma, att vi gå framåt och icke tillb. ka. Det intresse, hvarmed J, M. H., oaktadt inga särskilda inbjudningar utgått, likväl så mangrannt öfvervarit detta möte; de vackra bidrag hvarmed så många uf Eder riktat dess utställningar, de upplysande meddolanden som afgifvits under våra öfverläggningar — ullt detta vittnar om den förkärlek, hvarmed landtmannayrket numera omfattas — allt detta ingifver mig den törhoppning, att af de frön som här utsätts ett och annat skall uppspira till bätnad för det af oss alla älskade fosterlandet. Till Eder alla, M. H., anhåller jag att få frambära uttrycken af min uppriktigaste erkänsla för det öfverseende och den välvilja, som under dessa dagar blifvit mig visade. Till hrr prisdomare utber jag mig att å egna och bestyrelsens väguar få uttala vår gemensamma tacksamhet för den beredvillighet, hvarmed de emottagit och för den samvetsgranna noggrannhet hvarmed de fullgjort sina alltid besvärliga och grannlaga — ofta otacksamma uppdrag. Slutligen ber jag äfven att få vända mig till Eder, bestyrelsens både ordinarie och biträdande ledamöter, med en hjertlig tack för den beredvillighet och det oförtröttade nit, hvarmed J alle under mer än 13 år bitrådt mig med förberedelserna till och ordnandet af detta möte; om det någorlunda kunnat tillfredsställa våra ifrån så många olika landsändar hit anlända gäster, så vet jag mer än väl, att det är Eder jag i högst väsendtlig mån har att derför tacka. Och nu, M. H. återstår för mig endast att afsluta det Elfte allmänna landtbruksmötets förhandlingar så som vi började dem, med att nedkalla försynens hägnande skydd öfver hvad vi ega kärast och dyrbarast. Gud bevare Konung och Fådernesland14 Mötet åtskiljdes nu, kl. omkring !(3 4 e. m., och man begaf sig till middagsbordet för att ännu en gång dricka ett glas för de nya vänskapsband som knutits och de äldre som förnyats. Sus och dus-veckan är nu tillända, staden Malmö börjar återtaga sitt gamla utseende, den festliga pregeln försvinner allt mer och mer och folket kommer åter in ide gam1 a 10 3 ar io i la spåren. Liävet på gatorna är betydligt minskadt och på restaurationerna, hvarest man förut tätt både tacka och betala för att erhålla matsmulorna, behöfver man numera endast göra det senare, då återigen värdarne nu an se sig ha tid att göra det förra. Kort sagdt de sköna dagarne i Aranjuez äro nu förbiBland märkligare saker som Malmö dessa dagar haft att bjuda på må nämnas djur tämjaren Kreutzberg och hans sju lejon. Förevisningen af dessa har egt rum under bal himmel i en forlustelselokal kallad Altona Lejonen förvaras i en kolossal ellipsformac jernbur, stående på en särskildt för ändamåle