nan under sortsättningen af gemensamhetsreeringen laga så, att suveräniteten i hertigdönena endast tillsaller de allierade — d. v. 8. tt då skall augustenborgaren aflägsnas, vid vilken fordran Preussen nu står fast. I Minster har bildats en förening af unga nän, hvars syftemål skall vara att motarbeta len öfverhand tagande lyxen hos fruntimren. Om den religiösa stämningen i Italien skrifrer till Times en resande från Milano: ÅIlvartrelst jag går, finner jag endast en känsla mot Rom och romersk-katolicismen, fastän man varierar i afscende på det handlingssätt, som skall adopteras: Protestantismen gör stora framsteg härstädes, sade en person till mig, men den har ej någon rot i folkets själ eller sinne; den har antagits helt enkelt af hat till presterna. Jag anmärkte, att om detta vore sallet, skulle folket återvända till kyrkans fjettrar, då den politiska frågan lösts. ÅAIldeles icke, var svaret; vi ha kommit myeket längre än så; presterskapet har gjort oss så öfvermätta vid sjelfva namnet kristendom, att om än påfvedömet sorstördes. skulle protestantismen likväl såsom församling icke göra några vidare framsteg. Här i Lombardiets städer läsa och tänka vi. Vi skola vara protestanter, för att håna presterna, men vi adoptera protestantismen endast såsom lämplig för tillfället; vi ha gått längre än så. Senare Post. Spänningen mellan Österrike och Preussen är bragt till punkten storm på den politiska barometern, hvarför ock en panisk skräck råder på börsen i Wien, och den österrikiska tidn. Wanderer! säger rent ut, att det aldrig funnits så ringa utsigt till enighet mellan Preussen och Osterrike som nu och sterr. konst. Zeitg. uppmanar alla medlemmarne af tyska förbundet att samla sig omkring Österrike för att bjuda Preussen spetsen. Förhållandet mellan de båda potentaterna i hertigdömena afspeglar troget deras egentliga ställning till hvarandra. Som bekant har den österrikiske civilkommissarien derstädes, IIalbhuber, inlagt protest mot Preussens egenmäktiga förfarande. Österrikiska regeringen har ej allenast gillat protesten, utan äfven lofvat att hon skall på det kraftigaste understödja sin representant, om han motsätter sig att de preussiska myndigheterna handla emot landets lagar. Det är genom denna eller någon dylik händelse som konflikten skall komma till utbrott, ty det är ej allenast Halbhuber, som förnärmas, utan äfven de österrikiska trupper, som stå i hertigdömena, känna sig kränkta i sin militära ära och fordra ett energiskt uppträdande mot de preussiska åtgärderna. Den preussiska civilkommissarien har svarat, att han handlat efter sin regerings instruktioner och icke skall af någon protest låta förmå sig att ändra sitt uppträdande. Ja han tillade tillochmed, att han ville underrätta sin kollega om, att de åtgärder, mot hvilka denne protesterade, endast voro ett första steg, som inom kort skulle följas af andra i samma riktning; ty ordning skulle och måste upprättas i landet. De instruktioner hr Halbhuber utbedt sig för de bebådade vidare stegen ha nu afgått och föreskrifva honom ett mycket energiskt uppträdande mot alla lagstridiga handlingar. För den händelse att Preussen vidare gör sig skyldigt till dylika handlingar, har den österrikiske civilkommissarien lotvat att hans ord skola understödjas genom afsändandet af en truppkår, hvilken ej skall ställas under preussiskt öfverbefäl. På denna Österrikes hotelse svara nu de officiösa preussiska tidningarne, att om Osterrike ej vill låta sina trupper stå under preussiskt ötverbefäl, skall Preussen se sig nödsakadt öka sin truppstyrka i hertigdömena; men kan väl dessas befolkning utan allvarsam protest se sig sålunda hotas med fullständig utätning? Emellertid är det väl möjligt, att oenigheten skall kunna biläggas — genom Bismarcks afskedande. Konung Wilhelm skall neml. ha börjat vackla, sedan han nu fått se, att Öster rike tagit saken allvarsamt. Han tycker e om Österrike, men han skall vara rädd för er återkallelig brytning, hvars följder äro obe räkneliga. Den österrikiske gesandten, grefve Blome, skall ha yttrat: Det finnes två saker som kunna anses afgjorda, nemligen för de första att vi icke komma till en ötverenskom melse med Preussen, så länge hr v. Bismarcl står i spetsen för dess regering, och för de andra, att vi komma till en öfverenskommels med detsamma. Det skall snart visa sig, on Blome riktigt bedömt situationen. Spanien har förklarat Domingo krig. Drottning Isabella har begifvit sig til 4