Skandalös upptäckt. Biskopen i Orleans, msgr Dupanloup, som ej är bland de minst ifriga upprätthållarne at päfvedomet och alla dermed sammanbängande större eller mindre absurdideter, gjorde nyligen en rundresa i sitt biskopsdöme. Han besökte derunder äfven en grotta, i hvilken S:ta Magdalena uppgifves ha botötlvat tills hon dersammastädes slutade sina dagar. Till hennes minne hade i grottan blifvit uppsatt hennes marmonbild. Nu är det visserllgen sannt att dylika grottor finnas i Frankrike ett par tre stycken, i hvilka den omvända sköna synderskan äfvenledes skall ha ångrat sig och dött, äfvensom det är historiskt bekant, att hennes verkliga dödsort är Etesus. Men hvad betyder sådant för rättrogna katoliker, hvilka dessutom ända in i senaste tiderna haft tillfälle att stärka sin tro med äsynen af ett och annat väl arrangeradt underverk af den heliga bilden. Emellertid anlände, som sagdt, msgr Dupanloup till grottan. Han inträdde, fastän han troligen besökt någon af de andra grottorna, med all den salvelse som står en katolsk prelat till buds, i grottan. Hans blick faller der på en naken qvinnostaty. Måhända föreföll det hr biskopen underligt att finna det S:ta Magdalena äfven efter sin omvändelse varit så oförbehållsam med sina behag, men han knäböjde som en god katolik i alla fall. Dock. hvad ser han dervid! På piedestalen läser han orden Mademoiselle Clairon — namnet på en för sin skönhet och sina galanterier ryktbar aktris i förra århundradet. Man kan lätt föreställa sig vår biskops fasa. Då han något hunnit sansa sig var den första frågan han gjorde sig: Hur har hon kommit hit? Se här hvad biskopen efter åtskilliga efterforskningar fick veta: — En adelsman, som rådde om ett slott i samma trakt som grottan var belägen, hade förälskat sig i den vackra Clairon och förstått att till den grad vinna hennes genkärlek att hon, på hans begäran, lät en bildhuggare taga en afbild af henne in puris naturalibus. Adelsmannen förde bilden till sitt slott. Kom så franska revolutionen. Den helgonbild som förut funnits i grottan förstördes af de långt ifrån katolskt sinnade sansculotterna. Adelsmanen å sin sida förjagades eller guillotinerades och slottet lemnades i händerna på någon revolutionsman i trakten. Atskilliga år förgingo och fransmännen blefvo åter goda katoliker. Man började komma ihåg S:ta Magdalenas grotta, men ack ! der fanns nu ingen undergörande bild. För att afhjelpa denna brist lät f. d. revolutionsmannen, som på gamla dagar blifvit gudfruktig och icke kände m:lle Clairons antecedentia, förflytta dennas bildstod som stått i en skräpvrå i slottet, till grottan, der den snart började göra underverk Lka förträffligt som dess företrädare i den gamla goda tiden. Dyrbara viner. År 1863 afled i Carlisle ! England en gammal advokat vid namn Blamire, som tillbragt den senare delen af sitt lif som en eremit. På hela sista året fick ingen menniska beträda hans rum, hvarest. han en vacker dag befanns sittande död i en länstol, i hvilken han sofvit sittande i stället för i säng. Denne man ärfde år 1834 efter sin fader en vinkällare uppfylld af de dyrbaraste viner. I stället för att njuta af det herrliga vinet, hvilket, enligt hvad redan Syrach hade sig bekant, fröjdar menniskans hjerta, lät han inmura detsamma i en källare, Tio år senare öppnades källaren, på tillråden af en vän till Blamire, lör att inlägga stenunderlag under faten i stället tör de förra som voro afträ. Den tillmurades åter och förblef sådan tills för någon tid sedan då vinerna försåldes på auktion. Auktionskatalogen beskrifver vinerna på följande dithyrambiska sätt: Portvinerna från 1820 ega alla denna vinskörds underbara egenskaper, den förtjusande violbouqueten af det herrliga kometvinet förefinnes här i hela dess rikedom och fulländning, medan de friska sherryvinerna, den eleganta nektarlika madeiran, den yppiga söta lacryman och de rena portvinerna utan datum från lörra århundradet, alla äro begåfvade med denna outsägliga smak, som blott kan förvärfvas i naturens eget etheriserande laboratorium. Dessa viner betingade också priser i proportion till den lysande beskrifningen. För den finaste sorten portvin betalades tillochmed 35 C för dussinet eller omkr. 52 rdr buteljen. — Bland lagret fanns äfven ett parti rom, som Lenligt autentika dokumenter var 144 år gammal och öfver hvilket en lika hänförd beskrifning i katalogen lemnades som öfver vinerna. Denna vara såldes till ett pris af omkr. 25 rdr buteljen. En qvinlig Carl Moor. För någon tid sedan gafs i den lilla tyska staden Rheinbischoffsheim en föreställning af Schillers Röfvarebandet, i hvilken pjes teaterdirektörens 20-åriga dotter — Laf öfverflöd på personalbrist — spelade Carl Moors roll, under det hennes far gjorde aff med Franz. Vissa momenter skola ha varit rysligt sköna. Åter ett offer för kvinolinen. I en engelsk tidning berättas, att en ko, tillhörig en landtbrukare Wannsley i Kanada, nyligen dött efter att hafva sväljt ett stycke stålfjeder, som blifvit lösbruten från en krinolin. Siålbiten var tio tum lång och af böjd form, hvarföre den fastnade i djurets tarmar, så att inflammation uppstod och djuret ljöt döden. fan äls-anorrå