sara värdt att öfverdrifterna å ömse sidor äro lika skadliga. At några s. k. offentliga nöjen har man just ej till ötverdritt hemsökts under den förflutna terminen. Tvenne konserter äro gifna: den första i salongen af hr Conr. Behrens och fru Stenhammar, teml. talrikt besökt, den andra af m:ll Thegerström i kyrkan, deremot åhörd af en ganska fåtalig publik. Dessutom har det norske kun-nerselskab-, hvars affisch ni redan oskentliggjort, gitvit tvenne representationer i förening med den underbare Svärdslukaren. För öfrigt ha inga konstnärer uppträdt. Atskilliga vistas här, men blott som privatpersoner. En MNi-förening har bildats, dock blott på papperet, ty nog har jag sett mänga namn på den för detta ändamål framlagda listan, men ännu ej hört en enda af de sjutio tecknade hafva haft nog mod att begagna detta så förargliga Ni. Bättre framgång synes deremot ett ÅJatt-iche-aftahninos-sällskap röna; en sådan fram ång är ock af behofrvet högeligen påkallad, ty om än icke helsan, så synes dock helsningar här gå framförallt, och jag är ingalunda någon apokryfisk skribent, då jag påstår att här finnes en och annan person at det s. k. täcka könet, hvilken man med skäl kunde misstänka vara i förbund med någon hattmakare, så ofta tvingas vi stackars herrar genom vänliga blickar och artiga nigningar attå astaga våra hattar; men tack vare hatticke-aftagnings-sällskapet, kan man numera undslippa med ett lindrigt vidrörande af hufvudbonaden. Till slut blott några ord om det, hvarmed jag egentligen bort börja — nemligen väderleken, hvilken lik en ung kokett behagat kasta om från en ihållande köld till plötslig värme. Denna värme förspörjes serskildt i dag i hög grad med mullrande åska i fjerran, hvadan luften är tung och själsförmögenheterna domnande. Väderleken och specielt värmen äro alltså de syndabockar, hvilka få åtaga sig alla de synder — såväl svaghetssom underlåtenhetssynder, hvilka förefinnas i detta bref. Härnäst mer från eder F. Ay.