Uppbördskassören Almroths död. Ef ter hvad vid obduktionen kunnat inhemtas, äfvensom af åtskilliga andra omständigheter, är det antagligt att hr Å., som sedan någon tid tillbaka varit mycket sjuklig och melankolisk till sinnes, under ett anfall af momentan sinnesförvirring sistl. Söndag sjell kastat sig ut enom fönstret ner i gatan. Den aflidne beann sig i goda ekonomiska omständigheter och tros efterlemna förmögenhet. Md Signe flebbe lärer, enligt benäget meddelande till Red., i slutet af denna eller början af nästa månad komma att gifva konserter i Marstrand och Strömstad. Måhända skall det äfven blitva vår musikälskande publik förunnadt att på genomresan tå njuta af m:ll H:s öfverallt så värderade talang. Riksdagsmannaval. Till riksdagsman för Medelstads härad. Blekinge, har Nils Svensson i Björkeryd blitvit återvald. — Nils Svens son är känd såsom en ilrig reformvän Säfvedahls härad har till representant vid nästk. riksdag valt orgelnisten och klockaren J. Rundbäck, hvilken förut blifvit vald för och V. Hisings samt Askims härader. Staden Strömstad har till riksdagsman enhälligt kallat utnämnde riksdagsmannen för Marstrand rektor G. E. Widell. Nagra detaljer fran elä-vadan i Karlstad. I Dagens Nyheter läsas följande ytterligare underrättel: om den stora eldsvådan i Karlstad, hvilka torde intressera allmånheten: Det har redan flera gånger och i alla tidningar varit omtaladt, hvilka vackra förtjenster teaterdirektören Agardh förvärfvade sig under räddningsarbotet. En liknande ära fordrar rättvisan att göra åt flera personer, som gjorde nästan ölvermenskliga ansträngningar. Man nämner bland dem landshöfdingen Ekström. Från det ögonblick, då eldsvådan blef känd och intill dess att den var släckt, var han i den mest ansträngande verksamhet, än på den ena punkten än på den andra, ledande och arbetande med släckningen i den mån hans förmåga medgaf. Vid kl. 5 på e. m., således omkring 5 timmar efter eldens utbrott, fingo några personer tillfälle att erfara huru odeladt landshöfding Ekström egnat sin omtanka åt räddningsarbetet. En landskontorist träffade då landshöfdingen vid vestra bron, som just var räddad, och sade till och sade tilll honom: Jag skall helsa landshösdingen från dess samilj! den är på Wån — Nå, Gud ske lof, de landshöfdingen, jag har icke vetat hvar den varit. Vid räddningen af lagman Weinbergs hus tillkommer äran hufvudsakligen en hr Westholm från Örebro. Det var egentligen han, som genom sin energi tvingade det ovilliga landtfolket att bistå med släckningsarbetet, och han låg länge på taket och arbetade sjelf dermed. En ung hr Gabriel Rubenson från Göteborg utmärkte sig på flera ställen och införde en i Göteborg bruklig metod att skydda sig mot hetta under det han förde sprutslangen. Han fick nemligen tag i några dörrar och verkställde sitt arbete, stående bakom dessa. En faktoriegare Andersson bidrog genom en ovanlig raskhet till räddningen af flera smärre hus. Skådespelaren Svensson vid hr Agardhs trupp var den som höll på att rädda sparbankens kassakista, och biträdde äfven på flera andra ställen. Afven hr Pettersson, af samma sällskap, arbetade oförtrutet. En ung finne af tysk härkomst, vid namn Floessel, af spenslig figur, så att man visst icke af honom väntat en sådan uthålllighet, bemäktigade sig en häst och kärra, och fick likaledes tag i en vattentunna, samt syntes derefter i 8 a 9 timmar oafbrutet och lugnt köra sin vattentunna mellan brinnande bjelkar och ramlande väggar. Ett bedröfligt motstycke till dessa företeelser var svagheten hos chefen för den på Trossnästältet förlagda beväringen, major Montgomery. Som man redan vet skref borgmästaren straxt på middagen på landshöfdingens befallning och skickade med kurir ut till majoren en order att låta beväringsmanskap marchera in, emedan staden var i fara. Majoren hade förut order att lata manskapet uppbryta från exercisplatsen på Måndagsmorgonen (om vi i afseende på tiden äro riktigt underrättade). Major Montgomery hade nu den nästan oförlåtliga svagheten att icke ens vid ett oförutsedt och så svårt undantagsfall våga afvika från generalordern. utan sordrade order af landshöfdingen sjelf, så att bud måst begifva sig in till staden igen, söka upp landshöfdingen och med order från honom begifva sig ånyo ut till Trossnäsfältet, 7 fjerdingsväg från staden. Hära! följde, att manskapet ej kom in förrän staden redan var nedbrunnen. Personer, som sett major Montgomery under mellantiden, berätta att han sväfvati den mest smärtsamma oro och ångest, och man anför till någon ursäkt för honom att han, som för öfrigt är ansedd som utmärkt hederlig och god, troligen skulle handlat med mera beslutsamhet, om icke regementets chef, öfverste Wijkander, gjort sig känd för att vara nästan omöjlig att göra till lags. e Emellertid måtte här ene och själsnärvaro fat3 Utai högre grad än som är lämpligt för en bataljonsdchef. och major Montgomery synes ha bordt inse, att hvad helst hans närmaste chef än kunde ha tänkt om saken, så skulle dock armccns högste befälhafvar Då ha hållit majoren räkning för ordresbrott vid en säo dan olycka som här var å färde. r Carl XIII:orden. I danska -DagblaIdet läses: Gecheimerådet Briestrup, som in -I stormästare inom Köpenhamns frimurareloge t bar, enligt hvad det berättas, al svensk-norske -skonungen blifvit utnämnd till riddare at Carl XIII:s orden, en mycket hög rang inom det . a . le svenska frimureriet, hvilken i Sverige endast innehafves af några så och utom Sverige blot brukar tilldelas furstliga personer. Det ser 8 . . således nästan ut som att de skandinavisks intriger! nar spöka inom sjelfva II. M:t konun 11 Vv —