)anmark. Kriget fördes såsom det hogt påtods, för att gifva skydd åt den af danskarne ndertryckta tyska nationaliteten i hertigdönena, eller rättare i Slesvig. Men de tyska rupperna hade ej väl ryckt in, förrän de slestigholsteinska agitatorerna uppträdde och i dationalitetssaken inblandade den augustensorgske pretendentens dynastiska intressen. vör dessas skull glömde man allt, äfven vanig klokhet, och började på ett förqväfvande ätt undertrycka den danska nationaliteten i Slesvig, skyddad af de tyska truppernas vajen. Af de båda tyska stormakterna har emelertid Preussen haft sitt eget ögonmärke med sin del i kriget, under det åter Österrikes nål var att bevaka och förhindra detta, sedan let kommit under fund med att Preussen ej ville skapa hertigdömenas personalunion med Danmark under Christian IX. Preussens intressen kommo emellertid i strid med de slesvigholsteinska agitatorernas, h. e. med augustenborgarens, till hvilka Österrike återigen anslöt sig. Det har varit både löjligt och sorgligt att en tid bortåt se kitvet mellan Preussen och augustenborgaren och dermed äfven det förras vresighet mot slesvigholsteinarne, hvilka, till tack för sin Åbefrielse, nu visa den djupaste förbittring mot Preussen. För att nu icke stå alldeles isoleradt, börjar Preussen föra den danska nationalitetens i Slesvig talan och angriper bittert detta samma slesvigholsteinska parti, som just röjt väg för detsamma genom att med sammansvärjningar ooh konspirationer underminera landet. Man kan lätt tänka sig, huru brydsam Preussens ställning är, då dess civilkommissarie i hertigdömena måst offentligen tillkännagifva med anledning af i går väntade demonstrationer i töljd at augustenborgarens födelsedag, att Preussen skulle inskrida mot s hvarje kränkning af dess rättigheter i hertigdömena, med alla medel, hvilka stå till dess? förfogande, och eventuelt öka sin truppstyrka. Naturligtvis skola nu slesvigholsteinarne skrika Å ötver förtryck, men ingen skall lyssna dertillif och ingen höra deras eskri af smärta, såsom då danskarne regerade öfver dem. För danskarnes smickrande i Slesvig säger nu Preussens officiela statstidning, att det slesvigholsteinska partiets agitationer utgöra ett väsentligt hinder för sakernas konsolidering i hertigdömena och äro egnade att ingifva farhågor för hertigdömenas framtid, för så vidt dessa göra anspråk på att bilda en sjelfständig stat. Ett underkufvande af den danska nationaliteten, säger den ofsiciela, är ej allenast obilligt, utan äfven i högsta grad politiskt oklokt, emedan det ständigt tvingar nordslesvigarne att rikta sina blickar på Danmark och förspiller deras sympatier för hertigdömena, hvaremot det drifver dem till att fästa sitt hopp vid konungariket. Så länge detta är fallet, skall det nya statsskicket vara utsatt för ständiga skakningar. För att närmare undersöka nordslesvigarnes ställning, heter det vidare, afsändes prinsen af Hohenlohe dit och fann till stor del bekräftad sanningen i de klagomål, som framställts uti en at nordslesvigarne till civilkommissarierna afgifven skrift. De förnämsta klagopunkterna i denna äro: 1. Språkförhållandena, med hänsyn hvartill Staatsanzeiger framhåller, att den danska befolkningen vid omröstningar blifvit intimiderad; 2. De nyanställda presterna, om hvilka St. Anz. an märker, att många af krigsförhållandena påbjudna afsättningar åter måste förändras; 3. Den omständigheten, att landsregeringen på Gottorp icke fäster afseende vid danskarnes besvär; 4. Underordnade tjenstemäns förbud mot begagnande af danska färger och sjungande af danska visor; 5. Danska mäns förtöljande, och 6. Afsättande af embetsmän, hvilka ej äro af augustenborgskt sinnelag. Få nu se, hvad Preussen skall tillgöra. Kanske kan bonden få sin ko igen och Danmark sitt kära Nordslesvig. Deputerade kollegiet i Kiel skulle i går till augustenborgarens hedrande afsända till denne en depution, för att upprepa försäkringen om obrottslig trohet mot hertigen och landets rättigheter. Deremot hade polismästaren i Altona meddelat ordförandena för de olika föreningarne der i staden, att offentliga processioner under beledsagande af musik icke skulle få ega rum d. 6 d:s. Det är icke utan en viss spänning vi afvakta underrättelser från hertigdömena angående hvad som der timat i går — ty det är mer än möjligt, att preussiska trupperna både skridit in och dragit blankt. Ett snyggt skådespel för Europa i sanning! Det är dock ej allenast i hertigdömena som hydran växer upp emot Preussen. Från Minchen skrifves nemligen, att den bayerske statsministern v. d. Pfordten förklarat offentligen: Om det tyska förbundslandet Holsteins rättigheter icke häfdes och beskyddas, så uppstår för oss den frågan, om det låter sig förena med Bayerns värdighet att framgent er— — — m— b— r—