del. Den raa bomull, som 111014( öLsb till ett sammanräknadt värde af 78,200,000 pund, kostar mer än dubbelt mot det pris som betaltes år 1860 tör den största import al bomull England någonsin haft, men den qvantitet det erhöll 1860 uppgick till 12,000,000 ewts, medan den år 1864 erhållna qvantitet var mindre än 8,000,000 ewts. Ullinförseln år 1864, 206,000,000 Ib. var den största England någonsin haft; och den qvantitet, som behölls för förbrukning hemma, 150,000,000 1b., var äsfvenledes mycket större än något föregående år. Den under året intörda spanmål, med ett värde at 19,881,161 pund, var mindre både till qvantitet och värde än något år sedan 1859. Den inoch utländska handeln (oberäknadt flodångarne) använde under 1864 21,513 fartyg om 5,208,468 tons och med 195,756 mans besättning. Under 1864 präglades i Myntet 10,088,861 pund sterling i kontanter. Sparbankernas fonder vid slutet af året uppgingo till 39,417,995 pund, eller 1,840,861 Dp. mindre än år 1860, som var sista året förrän postverkets sparbanker inrättades, men de-i dessa senare befintliga fonder uppgingo vid slutet af år 1864 till 4,993,124 p. sterl. D. 26 Aug. skall på torget i Koburg resas ett monument till minne af aflidne prinsgemålen Albert. Monumentet kommer att aftäckas nämnde dag, prinsens födelsedag, isnärvaro af Englands hela kongl. familj. Senare Post. Det är en stor politisk skandal som nu utföres mellan Preussens premierminister och augustenborgaren. Först låter Bismarck en af sina officiela organer lägga några ord i augustenborga rens mun, afsedda att reta stämningen i Preussen och Österrike emot denne. Augustenborgaren är icke medgörlig, har intet af hvad man kallar tacksamhet och förklarar Bismarck rent ut för en lögnare. Bismarck utmanar icke pretendenten på duell, såsom han gjorde med den hederlige Virchow, men i stället vill han å sin sida slunga epitetet tillbaka och göra augustenborgaren till lögnare, i det han låter den officiela Staatsanzeiger meddela en redogörelse för ett mellan Bismarck och augustenborgaren fördt samtal. Naturligtvis skall denne senare låta sin Staatsanzeiger åter förklara Bismarck fara med osanning — och så skola vi kanske ha utmaningen till ständ. Verlden åter nickar sitt bifall till de båda herrarnes beskyllningar emot hvarandra. Och moralen är och blir, att hela denna sak helt och hållet saknar politisk moral. Derföre skola till sist hvarken Bismarck eller augustenborgaren få sin vilja fram. De ha båda kränkt sanning och rätt. Enligt Bismarcks Staatsanzeiger skulle augustenborgaren i sitt samtal med Bismarck d. 1 Juni 1864 hafva sagt, att hertigdömena icke kallat preussarne in i landet, och att tyska förbundet med större lätthet och under mindre betungande vilkor skulle genomdrifvit hertigdömenas befrielse. Med hänsyn till frågan om bestämda territoriers afträdande till Preussen skulle augustenborgaren förklarat, att han svårligen skulle kunna inför hertigdömenas landtdag försvara denna afträdelse och att distrikterna i hvarje sall måste vara små och noga begränsade. Derjemte måste hertigdömena förut ha säker garanti för antagliga gränser. Såsom en sådan betecknade arfprinsen linien vid Gjennerbugten. Till slut förklarade han, att han icke kunde gifva löften, hvilkas stadfästelse af ständerna kunde vara osäker, och att han derför måste taga saken under närmare öfvervägande. Om samma förhandling mellan augustenborgaren och Bismarck meddelar Staatsanzeiger: Bismarck sade, att det isynnerhet var de tyska, icke de dynastiska intressena, som måste tagas i betraktande, och att det gällde att tvinga Danmark till en hastigast möjlig områdesafträdelse. Han (Bismarck) ville visserligen fästa afseende vid de dynastiska fordringarne, men han kunde efter ett blodigt fälttåg icke framträda med tomma händer inför folkrepresentatiönen. Härpå framkom Bismarck med de bekanta fordringar, som finnas i depeschen af d. 22 febr. 1865, och anmärkte, att dessa möjligen kunde sammanfattas så, att marinetablissementet och befästningarne blefve sammanslagna, hvarigenom Preussen skulle erhålla besittaingen af skeppssartskanalen mel lan Brunsbuttel och Bekernförde med befa stade ändpunkter vid begge hafven. Augu stenborgaren reste svårigheter mot alla dess: punkter. Han sade, att en verklig territoria afträdelse icke kunde bli af större omfång är på sin höjd såsom vid Jahdebugten. En mi litärkonvention af samma slag som den ko burgska föreföll augustenburgaren skola gi för långt. Med sådana vilkor kunde han en dast då framträda inför landtdagen, om han åt minstone erhölle en nordgräns betryggad vi Gjennerbugten norr om Åbenrå. På krän kande vilkor kunde han ej ingå. Såsom så dana betecknade augustenborgaren: En gräns som var sydligare än den förstnämnda, öfverta — — — — — U —DO br mor kH