IC DELUTLERREEEUEEREr (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 20 Juni. Det konservativa partiet som uppträdt mot representationsförslaget är alls icke belåtet dermed, att ingen annan än hr Dalman (i Dagligt Allehanda) hittills velat polemisera mot de broschyrer, som utkommit mot förslaget. Hr Dalman — jag utsätter här hans namn, ty han gör sje f ingen hemlighet af sitt försattareskap — för numera sin penna så, att hvad som flyter ur densamma, alls icke medför någon effekt. Den hvarken öfvertygar eller vederlägger. Notståndarne till törslaget skulle gerna se att de finge skifta hugg med någon annan; men då den verkligt sjelfständiga tidningspressen ännu icke anser tiden vara inne, att till diskussion upptaga frågan, så ha förslagets motståndare ingen annan utväg, än att spela rollen af segervinnare gentemot alla dem, som icke vilja skjuta bort sitt krut i otid. Naturligtvis förklara de alla reformmötena utan den ringaste betydelse; men lägga deremot stor vigt på de enstöringar, som vid några resormmöten visat sig tveksamma eller uppträdt mot förslaget. Justitieministern friherre De Geer, hvars helsotillstånd under hela vintern varit långt ifrån tillfredsställande, afreste, på läkarens ifriga inrådan, till Carlsbad i slutet af förliden månadHan lärer redan genom brunnskuren befinna sig betydligt bättre, och man har alla anledningar hoppas, att det underlifslidande som ansågs betänkligt, skall häfvas. Troligen inträffar friherren sista dagarne af denna månad i Skåne. Efter friherre De Geers återkomst till Stockholm i medlet at nästa månad, tros utrikesministern grefve Manderström vilja taga sig någon tids tjenstledighet, den första på flera år. Troligen företager grefven en resa till Kissingen, der flera diplomater årligen uppehålla sig, och der grefve M. sannolikt skall blifva särdeles välkommen för sina angenäma umgängesgåfvor, sin flytande tunga och sitt outtömliga förråd på anekdoter. Den ädle grefvens diplomatiska verksamhet såsom svensknorsk utrikesminister har gjorts till töremål för en med stor skarpsinnighet genomförd kritik i Kristiania llustreret Nyhedsblad. Författaren, som eger en öfverlägsen talang, har synbarligt med stor omsorg studerat grefvens diplomatiska produkter, — och det förundrar mig att denna mästerliga kritik hittills undgått våra tidningars uppmärksamhet. Arssammankomsten med Allmänna hypoteksbankens delegare afslöts i Lördags. Öfver läggningarne voro särdeles stillsamma. Några debatter i vanlig bemärkelse egde icke rum, ehuru anledningar dertill visst icke saknades. Alla verka de under intrycket af penningebristen, hvilken dock så litet som möjligt berördes. Man insåg att denna brist icke at styrelsen kan afhjelpas. Vid sista räkenskapsårets slut utgjorde det för erhållande af lån anmälda beloppet 99,300,000 rdr, hvaremot at banken utlemnade lån uppgick vid samma tid till 49,408,000 rdr. Om hypoteksbanken skulle tillfredsställa de resp. hypoteksföreningarnes lånebehof, erfordrades således ytterligare omkring 50 millioner rdr. Antagligen skulle denna summa, om den kunde anskaffas, inom kort tid tagas i anspråk af föreningarne. Men det är klart, att en sådan anskaffning under närvarande förhållanden är omöjlig, och just vetskapen härom samt om nödvändigheten att icke pressera styrelsen, har vållat den stora resignationen vid sammankomsten. Fördragsamheten har gått så längt, att äfven styrelseåtgärder, som varit förtjenta af klander, hvilka också af revisorerna anmärkts, hafva blott med lätt hand vidrörts af delegarne. ÅÄtt styrelsen afyttrat pantbref till 90 å 95(, proc. — ett pris, som för en dylik institution i det minsta icke stärker krediten, har lemnats oanmärkt, sannolikt emedan flera bland delegarne sjeltva förskaffat sig penningar på drygare vilkor. Att delegarne nu till styrelseledamot invalde hr Oscar Dickson, torde häntyda derpå, att man hoppas och önskar i England erhålla employ för bankens obligationer, sedan det visat sig, att Tyskland ej längre är den rätta marknaden för dessa papper. Man får onekligen en ganska egendomlig föreställning om det militära rättstillståndet i Danmark genom det sätt hvarpå krigsministåren hehandlat artillerilöjtn. Kofod. Sedan han med utmärkelse deltagit i sista kriget, begaf han sig på permission till Sverige. Han appträdde här som föreläsare i olika ämnen och bevisade sig vara en särdeles intelligent och rikt begåfvad man. Men han begick det stora felet — i danska krigsministörens ögon — att strängt blotta de begångna felen under kriget, och en högre svensk militär ansåg sig pligtig att i disciplinens namn uppträda mot hr Kofod. Detta togs tillgodo i danska krigsministeren och reproducerades i Danmarks Öfficiella tidnins HS hr Kafade narmiceinan