han på kortet Mexico åter sätta stora summor. Äfven den omständigheten är gynsam, att septemberkonventionen skall ester en viss tid ställa ytterligare 25,000 man från Rom tili hans förfogande. Med 75 å 80,000 man skall något kunna uträttas. Det franska inflytandet spelar redan en stor roll i Sydamerika, och det vill synas som om Napoleon skulle ha för afsigt att der grunda en allians mellan åtskilliga nyreglerade och nyupprättade stater, för att med dem medelbarligen betäcka ryggen för kejsar Maximilian. 1 Sydamerika äro nemligen under bildning tvenne stora ligor. Den vestra, som vill en republikansk sammanhållning mot europeiskt monarkiska öfvergrepp och införlifningar, har nyligen haft sin kongress, å hvilken voro representerade Chili, Bolivia, Peru, Ecuador, Guatemala, San Salvador, Argentinska republiken samt de förenade staterna Columbia och Venezuela. Dessa republiker sätta sin tillförsigt till nordamerikanska unionen och betrakta händelserna i Mexico med misstroende. Argentina spelar dock en tvetydig roll, ty under det dess president lät sig representeras på veststaternas kongress, underhandlade han ifrigt med Brasilien mot Paraguay och äfven med Frankrike. Veststaterna ätskiljdes dock, utan att ha kunnat fatta beslut. Mitre, Argentinas president, spelade under täcke med den nu segrande presidenten Flores i Montevideo och båda handlade i öfverensstämmelse med Brasilien. Kejsaren at Brasilien har, som bekant, erkänt kejsar Maximilian. Nu vilja äfven Mitre och Flores göra det, för hvilket beslut deras allians med Brasilien icke är främmande. Frankrikes Moniteur förklarar. att Europa icke skall inblanda sig i dessa trenne potentaters krig mot Paraguay, hvars öde dermed kan vara afgjordt. Till tack härför skola de östra staterna i Sydamerika stödja sig mot Frankrike, täckande Maximilians rygg, men med spetsen vänd mot nordamerikanska unionen. Man kan lätt tänka sig, hvilket intryck denna sträfvan skall göra i Washington. Skulle det ock gå illa för Paraguays kraftige president Lopez, som dock satt slafveriets upphäfvande i Brasilien på sin fana, är det likväl mer än tvifvelaktigt, om det skall lyckas, den sluge Mitre eller brutale Flores att af amerikanskt timmer uppslå åt sig hvar sin kejsareeller konungatron. Om man vid öfvervägande af dessa förhållanden låter blicken sväfva öfver Amerikas karta, ser man ötverallt i norr och söder ofärdiga statsförhållanden, sociala fjäsningar och omhvälfningar, slitningar mellan mångfaldiga racedlandningar o. s. v.; derbredvid så stor fruktan hos de spanska och portugisiska creolerna för angloamerikanarnes öfverlägsenhet. sjelfkänsla och öfvermod, jemte inre splittring och rådlöshet; å andra sidan länder med en underbar rikedom af naturprodukter och metallskatter samt ett oöfverträffligt läge, — idel saker, som redan drefvo fången på Ham till allvarliga studier och vidt utseende planer, och hvilka nu äro egnade att locka kejsaren på spetsen af hans makt och verldsinflytande till ett högt spel. Om det skall komma till mer än blotta försöken, skall framtiden visa; — för frihetens skull hoppas vi att det skall stanna dervid: den napoleonska dynastien är ännu behöflig för frihetsvännerna. Från Paris skrifves d. 16:de, att ätven kuskarne för voitures de remise verkligen nedlagt sina piskor. Bolaget egde 500 sådana vagnar, så att nu 3,000 till 3,100 vagnar försvunnit från Paris gator. Jemväl omnibuskuskarne skulle d. 17:de eller 18:de upphöra med sitt arbete, hvarefter endast 2,000 å 2,500 vagnar skulle stå till allmänhetens förfogande och affärernas gång dermed vara förstörd. Flera andra arbetarekorporationer skola i dagarne göra strike, äfven de lägre tjenstemännen vid jernvägarne, så att, alldenstund de äro oumbärliga, Paris dertill skall vara afstängdt från sin förbindelse med andra trakter. Detta allmänna missnöje antager nästan utseendet af stormbådande tecken, som väl kunna ge kejsaren annat att tänka på än mexicanska expeditioner. Vi meddelade i går andemeningen i det tal, hvarmed Bismarck afslöt Preussens landtdag, så att vi icke anse oss behöfva återgifva detsamma i dess helhet. I det tal, hvarmed deputerade kammarens president Grabow slutade kammarens förhandlingar, sade han: ÅFörhandlingarne förete en mörk bild af vår inre ställning. Regeringens försök att ombilda författningsstaten till en polisoch militärstat hafva förts till yttersta gräns, men de skola stranda mot folkets författningstrogna sinnelag, som stått sitt prof genom trenne gånger gjorda omval. Låtom oss sälla oss omkring författningen och konungen, som svurit att beskydda den. Den preussiska deputerade kammaren åtJÄAÄ O 1 Tr