— Mig? — Utan tvifvol. Jag har talat om er i berömmande ordalag, bästa herr Paterne. Kapellanen bugade sig. — Och vi ha bestämt ert framtida öde. — Hvad vill ni då göra med mig? frågade Paterne i det han darrade ännu häftigare. — Biskop! — Skulle det vara möjligt? — Ack! min Gud! sade Mauvepin, sådana äro vi: när man tjenar oss troget visa vi oss erkännsamma. Ri skall bli biskop, herr Paterne. — Men ... — Biskop af Paris till och med. — Men ... sade Paterne som framför allt tänkte på sin stackars herre, hvad skall ni göra med monscigneur? — Kardinalen? — Ja. — Nåväl! han skall bli minister och förste prins af blodet. — Kan ni försäkra mig att han hvarken skall bli kastad i fängelse eller afrättad? — Var lugn! sade Mauvepin, han gör konungen en för stor tjenst genom att provisoriskt intaga hans plats, för att konungen ej skulle visa sig erkänsam emot honom. Paterne andades åter. — Sålunda, sade han, skall jag bli biskop af Paris? — Ja, herr Paterne. — Och monseigneur skall bli förste minister: