der, yttrat en önskan eller blott något som kunnat ge mig lämplig anledning, var jog sast besluten att gå ill Kopenhamn; kanske jag der kunnat vara till gagn; och från Köpenhamn till Stockholm är det ju numera ej långt, tillade han raljerande. Garibaldi talar franska språket obehindradt, ehuru med en italiensk accent; han uttrycker sig med mycken lätthet, han blir snart elektriserad och jag märkte tydligen en rörelse i hans öppna vackra ögon då han talade om Italien och hans förhoppningar för dess framtid. Matsalen, hvarest vi sutto, och hvilken äfven tjenstgör som mottagningsrum, var ytterst enkelt möblerad; på ena långväggen hängde fanor och standarer i de italienska färgerna och öfver dörren en kommandostaf; på väggarne några litografier, föreställande bataljscener, för resten fanns der ett stort bord och stolar af alla åldrar. Jag kan ej be er stiga in annorstädes, sade han, ty resten af huset upptages mest af våra sofrum: mitt hus är ej stort, men jag trifves här bättre än i ett palats. Han följde mig derefter ut och omkring på ön, visande med mycken belåtenhet sina små odlingar, sin köksträdgård och en liten inhägnad vid husets södra gafvel. som föreställde blomsterträdgard. Från husets norra gafvel s sig en låg flygelbyggnad, inuehållande några och visthus, och framför den på en bergsklint st flaggstång. Blessyren i foten, hvarom allt som oftast olika versioner förekomma i de engelska tidningarne, är numera fullkomligt läkt, och ehuru generalen tidtals känner någon styfhet i leden, gar han dock ogeneradt med begagnande af käpp. i Tiden led emot 9 och jag måste återvända till la Madelena. Garibaldis redbara handslag och hans enkla, men välmenande ord vid afskedet behåller jag länge i minnet.