git något samt efter hvarje intagning sått svära uppkastningar. Daniel Danielsson, hvilken afled natten till d. 28 April, har för ett par personer, kort före sin död, uttalat misstankar mot flaskans innehåll. Vidare har ett vittne, Olof Pettersson, berättat. att nan vid ett tillfälle förl. höst skjutsat rothjonet Per Olsson från Klefvane, der han en tid varit underhållen, till hemmanrt Gerud, bvarest han vidare någon tid skulle försörjas. Under färden hade ett uppehåll gjorts vid Silbodals prestgård, der Per Olsson hade varit inne hos kyrkoherden i expeditionsrummet och emottagit nattvarden. Färden hade efter kommunicerandet fortsatts, men hunnen 14 mil från prestgården hade kommunikanten fått häftiga uppkastningar, hvilka sortfarit efter ankomsten till Gerud, der Per Olsson blifvit sjuk. En korrespondent skrifver till Wermlands-Tidningen, att d. 5 d:s hölls vid Skålleruds kyrka polisundersökning angående aflidne patron AÄgrens och doktor Lindströms dödssätt, hvilka personer ryktet förmält att Lindbäck för många år sedan atdagatagit; derjemte förmodar korrespondenten — en aktad possessionat i orten — att ytterligare undersökning kommer att anställas angående trenne andra personers dödssätt. Boströmska filosofien. Un brefskrifvare från Upsala till Nerikes Ällchanda uppdrager följande grundlinier af det Boströmska systemet, hvilka utvisa såväl hvilken ståndpunkt Boström intager till andra filosofers systemer som ock i hvilket förhållande han står till den statuerade kyrkoläran: Prof. Boströms filosofi är strängt idealistisk. Allt rum, all materia, all tid och rörelse äro enligt Boström blott menskliga, ofullkomliga uppfattningar af det andliga. Lif är sjelfmedvetande, och sjelfmedvetande är lif. Derföre ju högre sjelfmedvetande, ju högre lis och tvärtom. Vilosofien i och för sig sjelf är den högsta vetenskapen, vetenskapernas vetenskap. Menniskans filosofi är samma vetande, men med de inskränkningar, som betingas af menniskans ofullkomliga uppfattning och ändlighet i förhållande till Guds oändlighet. Vi nämnde nyss, att enligt Boström intet absolut rum, ingen absolut materia eller förändring finnas. Materien är blott ett fenomen i och för ossFör Gud finnes ingen materia. Ergo skapar menniskan verlden. Må man härvid icke förvexla fenomenet med skenet; ty det sednare finnes endast i och för synsinnet och är sålunda en fullkomlig uppfattning just af fenomenet. I den rationella teologien bevisar Boström med en ovanlig skärpa och klarhet i tankegången, att den absoluta idealismen är den enda rätta verldsåsigten, hvaraf sedan är en följd nödvändigheten af ett absolut förnimmande väsen — Gud. Gud och förnuftet anser Boström blott vara tvenne olika uttryck för ett väsen; ty det förnuftiga är det rätta och det rätta det förnuftiga; och menniskan är icke sjelfva förnuftet, som är Gud, utan endast ett förnuftigt väsende, Derföre anser Boström hvarje nedsättande af förnuftet som en grof hädelse, såvida det icke härleder sig af okunnighet och inskränkthet i tankegången. I antropologien uttalar Boström den åsigt, i öfverensstämmelse med hela hans verldsåskådning, att menniskan icke är en förening af själ och kropp. Menniskan är en ande. Kroppen, som man tror är ett själens omhölje, är ej annat, än vår ofullkomliga, sinnliga uppfattning. Det närvarande lifvet är, enligt Boström, icke det omedelbara öfvergångsstadiet till det eviga, utan han visar nödvändigheten för menniskan af ännu andra lifsformer, innan hon i sin utveckling kan nå den för henne högsta fulländning.