1—k 4s UV 1AuIIISTLU 011160E SKUPC erna. — Som ett kuriosum kan anföras att en höna på egendomen Slätte i Wadsbo tills dato i år värpt ej mindre än 100 ägg. Skandinaviska postkonferensen. Del danska ombudet vid postkonferensen i Stockholm, kanslirådet Lund, ankom sistl. Lördag till Köpenhamn för att konferera med sinansministern. I Onsdags afreste han åter till Stockholm för att fortsätta förhandlingarne med de andra ombuden och man hoppas nu att öfverenskommelsen med första skall blifva afslutad. Stadsfullmäktige i Falköping hafva beslutat att de personer af den s. k. arbetsklassen, som icke betalt sina stadsskulder, skola få rättighet att genom arbete för stadens räkning aftjena sin skatt. Ericssonska Monitorskanonerna, som hitkommo från Amerika med fregatten Vanadis, hålla f. n. på att vid nya mastkranen å Karlskrona varf upplyftas från nämnde fartyg. De ligga — berättar Blekings-Posten— i rummet å Vanadis, på solida underbäddningar af trä. Har man gjort sig mödan att stiga dit ned så häpnar man vid anblicken at dessa kolossala kanoner, emot hvilka våra gröfsta bombkanoner taga sig ut som dvärgar. För att gifva ett åskådligt begrepp om monitorskanonernas storlek vare det nog att nämna, det åtskilliga af fartygets besättning utan svårighet krupit in i kanonerna ända till stötbottnen och baklänges ut igen. Kanonens längd är 13 2 fot; största diametern inemot 5 fot och kulloppets diameter 15 2 tum. Silfverexport. Med ångf. Helsingborg afgick sistl. Tisdag från Malmö till Köpenhamn 30 kärl med gamla svenska och danska siltvermynt, hvilka lära komma att i sistnämnde stad ommyntas. Göta kanal. Enligt de npligen afslutade räkenskaperna ha inkomsterna å Göta kanal, från sista Maj 1863 till sista Maj 1864, utgjort 31,628 rdr 54 öre samt från sista Maj 1864 till samma dag 1865 32,067 rdr 32 öre, utvisande således under senaste förvaltningsåret en tillökning af c:a 400 rdr, ehuru kanalafgifterna under samma tid varit 25 proc. billigare än under föregående år. Lindbäckska forgiftningarne. Utom de tre mord genom förgiftning kyrkoherden Lindbäck nu erkänt och hvarom ransakning förevarit vid Nordmarks häradsrätt, innehålla domstolshandlingarne för ransakningen d. 1 Maj följande berättelser om kyrkoherdens medicinska verksamhet: Söndagen före sistl. jul hade kyrkoherden på eftermiddagen infunnit sig i Annika Nilsdotters i Årjeng stuga. Hon var vid kyrkoherdens ankomst sjelf ej tillstädes, men hennes 23-årige son, hvilken i flera månader varit plågad af benröta, befann sig hemma. Efter att hafva gjort sig underrättad om gossens tillstånd, framtog kyrkoherden ett papper ur rockfickan, hvarur han hällde ett hvitaktigt pulver i en kopp, hvarefter han tog litet spad ur en på elden i spisen stående gryta samt blandade det tillsammans med pulvret. Under denna sysselsättning återkom Annika i lagom tid, för att se kyrkoherden, hvilken af henne icke blifvit anmodad om något slags medikament, ingifva sonen den tillagade röran. Hvad slags medikament det var, visste hon icke, men på gossens väst hade af tekoppens innehåll spillts ett par droppar, som varit hvitaktiga. Efter intagningen hade kyrkoherden tillsagt Annika att noga skölja koppen samt slå bort sköljvattnet, hvilket hon gjort ehuru denna tillsägelse förvånat henne. Kyrkoherden hade derefter afrest, och omkring en timma förgått, då sonen fått uppkastningar, som fortsarit hela qvällen och påföljande natten. Såsom kyrkoherden tillsagt, hade modren gifvit sonen hafresoppa och, sedan denna tagit slut, vatten; men det onda hade deraf tilltagit, hvarjemte gossen fått utsot, som dock efter ett par uttömningar upphört. Sedermera hade gossen insjuknat samt legat or i n under åtta dagar, hvarunder han icke kunde förtära det minsta; men småningom dock tillfrisknat. Angående denna sak, har ett vittne, And. Andersson, hvilken varit pastorn följaktig till den sjuka, bekräftat Annikas uppgift, och har d:r Örtengren derom vidare berätta, att m:ll Agren samma Söndag kommit på besök till doktorns, uppgi vande att kyrkoherden skjutsat henne dit samt fortsatt färden till en sjuk i Årjeng. Annika Nilsdotter, som under påföljande vecka varit i arbete hos doktorns, hade för honom omnämnt, att hennes gosse ett helt dygn lidit af häftiga uppkastningar efter att hafva intagit det af kyrkoherden honom gifna medikamentet. Det hade förundrat doktorn, att kyrkoherden, då han berörde Söndag höll utanför doktorns dörr, icke anmodat honom att medfölja till den sjuke. Doktorn, som af Annika erfarit, alt flytningen ur det öppna såret a gossens ben upphört efter medikamentets intagande, hvaremot gossen svullnat om lifvet, hade föreskrifvit grötar, så att såret åter skulle öppna sig, och under förmodan, att svullnaden då äfven skulle försvinna. Hörd öfver denna omständighet har kyrkoherden uppgifvit, att han så ofta förut besvärat doktorn, att han nu icke ville anmoda honom att tillsammans med ! sig besöka den sjuke på Söndagseftermiddagen. Öfver den omständigheten, att kyrkoherden varit så noga med, att koppen efter intagningen skulle sköljas väl, och sköljvattnet bortslås, har han icke kunnat afgifva någon nöjaktig förklaring, annat än att medikamentet varit ett vanligt kräkpulsfver, som lemnade elak smak i koppen. Under ransakningen förekom vidare, att en sjuk dräng, Daniel Danielsson i Klefvane, hösten 1864 fått äl rr oo AA OA ÅH 1