blifvit remitterad, hade yttrat, att Åderest öfverenskommeise kan träffas med bolaget för vägoch tärjeanläggningen emellan staden och Inland, öfver Hisingen, om färjeplatsens vid lilla Bommen alstående för ifrågavarande ändamål, något hinder icke möter, såvidt det på staden beror, för den föreslagna brons anläggning å nämnda ställer. — Hr Renström hade häremot reserverat sig och afgikvit det yttrande, att han ansåg det hinder, den föreslagna brobyggnaden skulle komma att medföra för sjötrafiken å Göta elf, vara af sådan betydenhet, att skadan deraf komme att vida öfverväga de fördelar, som genom brobyggnaden tillskyndades, hvarföre hrr Renström, för sin del, afstyrkte företagets utförande. Vid diskussionen i ämnet begärdes törst ordet at Hr Renström. Kunniga sjöfarande, yttrade tal. vore alla emot uppförandet af en dylik bro. Den skulle ej blott förorsaka tidsutdiägt utan äfven verkliga faror för sjöfarten, isyunerhet under nordlig storm och stark ström. Strömmen är der starkare än annorstädes. Alla produkter som exporteras från Göteborg komma denna väg och trafiken är således större här än på någon annan segelbar flod i Europa. Hela sjöfarten på Wenern, hvilken gifvit studen dess kommerciella betydenhet, skulle lida mehn af den föreslagna bron, hvaremot blott två eller tre härader skulle draga nytta af densamma, En annan suk vore om man kunde anlägga en så hög bro, att fartygen med master kunde gå under densamma. Tal trodde att allmänheten skulle bli fullt belåten med en ångfärja. Tviflade på att staden egde rätt att besluta i ärendet, utan de trafikerandes hörande. Yrkade på afslag. Hr Hedhwnd. Man hade allmänt föreställt sig att tvenne saker skulle hindra anläggandet af en bro till Hisingen och detta hade föranledt en man som oj ryggar tillbaka för djerfva ideer att föreslå anläggan-Jb det af en — tunel under elfven. Den ena föreställ-As ningen — den om dyrheten af företaget — hade blifvit vederlagd genom kapt. Richerts kostnadsförslag. Men äfven betänkligheterna som man a sjöfartens intresse kunde uppställa mot en bro på detta ställe torde ej vara så farliga. Om en seglare som timtals blifvit uppehållen i slusarne skulle uppehållas vid bron en fjerdedels eller half timma så vore väl detta ej så mycket. Genom anbringande af Spirer o. s. v. skulle dessutom farorna förekomimas, i synnerhet som de ej torde vara så stora, då äfven under storm, stark ström och, värst af allt, drifis en så tung maskin som den nuvarande färjan kunnat utan olyckshändelse dag efter dag föras vid en hårdt spänd lina, som naturligtvis måste haft att utstå en oerhörd tryckning. Vida mindre skäl hade man att befara att olyckshändelser skulle drabba segelfartyg. — Landttrafiken hade lika stort anspråk att tagas i betraktande som sjötrafiken. Sex a sjuhundra åkdon passera dagligen den nuvarande färjan. Ofta måste de som skola öfver i köld, blåst och väta stå 2 a 3 timmar och vänta. Sjukdomar blifva ofta häraf fallet. En bro blir nu dessutom så mycket nödvändigare som en stad börjar växa upp på andra sidan elfven och framdeles väl blir af stor betydelse för stadens arbetande befolkning. Hr J. Dickson erinrade om att de trafikerande hittills ej blifvit hörda i ärendet och föreslog att ärendet måtte remitteras till handelsföreningens fullmäktige. Det vore tydligt att en bro skulle vara menlig för den alltjemt växande sjöfarten på elfven. Hr Blomstrand instämde med hrr Renström och J. Dickson. Man hade ej ens uppgjort någon plan till användande af en ångfärja och det vore ett alltför stort språng från den nuvarande färjan till en bro. Med den ringa anläggningskostnad som föreslagits kunde man för öfrigt ej hoppas att få annat än en bro, som skulle kosta ofantligt i underhållskostnad. Man borde derföre se till om ej målet skulle kunna vinnas t. ex. med en ångfärja. Hr Kobb, som ej bestred att en bro framdeles måste anläggas, trodde tiden dertill ännu ej vara inne. En ångfärja skulle vara tillräcklig och ej förorsaka afbrott i trafiken. Hr Hedlund förnekade ej att de trafikerande bor de höras. Ville blott att stadsfullmäktige nu måtte afgifva sitt utlåtande, på det att saken vid instundande riksdag skulle kunna afgöras. Användande af en ångfärja vore blott en halfmesyr. Atskilliga svårigheter förefunnos äfven, såsom tillvaron af det gamla farjbolagets rättigheter o. 8. v. Ordföranden eriurade om att utrikes både i Europa och Amerika begagnas ofta färjor, på hvilka hela bantåg öfverföras och hundratusentals personer trafikera om dagen. Hr Philipson ansåg att man måste remittera saken till drätselkammaren likaväl som till handelsföreningens fullmäktige. Stadsfullmäktige beslutade att de i ärendet inkomna handlingarne skulle remitteras både till drätselkammaren och till handelsföreningens utlåtande. Femte punkten angick hustru Edlunds angsökan om att utfå den begrafningshjelp, som hon ansåg böra tillkomma hennes i Amerika sig nu uppehållande man hvilken erhållit afsked från sin plats som badaremästare. Detta bifölls. Sedan K. M:t infordrat stadsfullmäktiges utlåtande ang. ett af chefen för statistiska centralbyrån väckt förslag om anställande af folk räkning i staden vid utgången af år 1865, hade en komite blitvit tillsatt. Denna komite hade uppgjort ett förslag, hvilket nu föredrogs. I komitn hade äfven stadskamreraren Ekermann varit ledamot och atgifvit ett särskildt utlåtande, gående ut derpå, att folkräkningen helst måtte uppskjutas tills Carl Johans törsamling blifvit med staden förenad (sedan nemligen upplyst blifvit, att af 3,983 i för samlingen mantalsskrilne personer icke mindre än 1,260 uppgitvits tillhöra bestämd församling i Göteborg); men om detta icke kunde ske, att folkräkningen ätven utsträcktes Nn —