Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 14 Juni. Den på gamla dagar celebre expeditionssekreteraren Ringborg yttrade i sin sista brochyr: Det är en bister tid hvari vi lefva!, och sedan han gjorde denna upptäckt ha vi knappast haft en veckas sommarvärme. Termometern har mycket svårt att hålla sig ötver Å 12; det regnar, stormar och ser otretligt ut i staden och på landet. Herrskaperna på sommarnöjena elda, n. b. om eldstäder i rummen blifvit uppsatta, annars gå de i tjocka ytterplagg och med paraplyer. Man spår bestämdt att vi till efter midsommar få rusk beständigt, emedan kungen skall ut på resor och derjemte sörlusta sig på Axevalla. Hans Majestät, likasom hans höge fader, har alltid otur i väderleksförhållandena, då något extra roligt föranstaltas. Carl Johan hade deremot alltid vackert väder under samma förhållande. Det ser ut som skulle en liflig konkurrens uppstå mellan våra uppoch utlånande penningeanstalter. Vi ha som bekant Rikets Ständers Bank, Enskilda Banken, Engelsksvenska Banken, — hrr Guilletmot Weylandts bank, diskont Å inkasso ej att förglömma, — så ha vi Industribanken, och så få vi snart Skandinaviska Banken öppen snedt emot riddarhuset. Nog hafva och få dessa inrättningar lånesökande, som vördnadsfullt förvissa sig om direktörernas välbefinnande och djupt beklaga om det ej för dagen är godt. Men hvarifrån skall det lifselixir komma som i banksarmakopåen kallas depositioner? Det är frågan. Industribanken skall — så hoppas man — uppsamla de små kapitalerna, handtverkarnes besparingar, och dessa utgöra sannerligen sammanlagda en ej ringa summa. — —— .——JÄA— —. ?K nm