väns bemedling anställning som dufmatare. I IIvar och en af de stora sjäderfaleverantörerna har en sådan. Inkomsten var temligen dålig, och hans principal förklarade honom att det mest kom sig deraf att han ofta gjorde förluster genom att ej genast få afyttra sina slagtade fjäderfän, alldenstund kökspigorna alltid kunde se på kalkonfötternas mindre glänsande svarta färger när de voro gamla. Detta yttrande satte vår spekulants tankar i verk samhet, och några dagar derefter visade han sin principal en vätska, som, använd på de förrädiska ställena, skulle vara i stånd att narra den mest routinerade kökspiga. Han stiftade en ny födkrok, som senare blifvit all mänt .utbredd, och man kan nu finna en hel mängd kalkonbenmålare. Sin uppfinning sälde han för 1,000 francs, och med dessa började han som brödman. Dessa äro några af de näringsfång al hvilka pariserlifvet hvimlar. Det gifves ännu en mängd andra, men man skall säkert af det ofvanstående kunna göra sig en ganska klar föreställning om denna sida af samfundslifvet. Att få en idå och utföra den är som sagdt hufvudsaken; och huru bizarr idgen än till en början kan förefalla, krönes den vanligen med framgång. Staden är af så betydliga dimensioner, att der så alt säga kan spekuleras i allt. FIDU