kanter bemödade sig att lemna sina instrumenter ider högsta fulländning och derföre icke arbetade efter et bestämdt mönster. Violens storlek var derföre än större än mindre. Hvälfningen, botten, sidobräderna snitten på F-hålen, fernissan o. s. v. förändrades efter olika åsigter, och tonen blef derigenom än full, stor, genomträngande, dof eller vek, metallisk eller silfverartad. Uppgiften att åstadkomma en ton, som förenade alla goda egenskaper: ljufhet med kraft, klarhet med fullhet — löstes nu bäst efter årslånga studier af den sist nämnde Stradivarius. Aren 1700—1725 voro perioden för hans högsta mästerskap; i violerna från 1725—1730 herrskade ej lika stor fullkomlighet i arbetet och senare försvinna hans personliga arbeten, så ftill vida som blott hans lärjungar och söner tillverkade violer sub disciplina Stradivari. Historien om violfabrikationen, hvilken under 2:ne århundraden skänkte staden Cremona historisk berömdhet, slutades år 1746 af den efter ett olyckligt lif aflidne Joseph Antonius Guarnerius, sonson till den ofvan omnämnde Andrea Guarnerius. Med honom utslocknade denna stads gamla konstglans, och tillochmed befolkningen derstädes skall, med undantag af några högt stående personer, icke ens ha behållit minnet af Amati, Stradivarius och Guarnerius. Om ännu de gamla italienska vio!erna stå i högt pris, så ligger orsaken dertill hufvudsakligen i deras ålder, hvarigenom de beständigt bli bättre i ton, om de fortfarande begagnas. De tyska violfabrikanterna hade under denna tid icke heller varit sysslolösa utan sökt att täfla med de talienska. Många tyska violer torde också under itaiensk firma ha vandrat i virtuosernas händer. En bland de äldsta och bekantaste tyska violfabrikanter ir Jacob Stainer, en lärjunge af Amati, hvilken under wen 1650—1667 lemnade mästerliga instrumenter, vilkas ryktbarhet likväl derigenom fördunklades att yrolare och andra violsabrikanter ofta satte sitt namn hdå sina medelmåttiga arbeten. Denne konstnärs hitoria har en romantisk anstrykning. Hans broder, n munk, skall ha hjelpt honom vid arbetet. Återtoden af sina dagar tillbragte han i ett kloster, hvarst han, för att göra sitt rykte fullständigt, förfärdisade tolf violer af kostbart arbete, hvilka han öfverände till de dåvarande tolf riksfurstarne. Ehuru ;ainer bildat sig efter Amati, följde han vid sitt arete egna sjelsständiga ider. Egidius Klotz var hans ärdige lärjunge och undervisade i yrket sin son Matheus, hvilken, ester att i Italien ha samlat erfarenret, förvandlade sin födelseort Mittenwalde till ett mnat Cremona. Fabriksgrenen skänkte i tvåhundra r välstånd åt Mittenwalde, dock flyttades marknaden enare till Botzen. Ortens rikedom utgjordes isynwerhet af den der växande förträffliga granskogen, dassande för violininstrumenter. Bland franska violfabrikanter framstå Medard ch Mirecourt, två lärjungar af de båda Stradivari. Jen bäste bland de franska violinfabrikanterna var upot. Spohr egde en viol af Lupot, på hvilken han af konserter. I Spanien finner man blott en violfarikant, Carole Razenzo i Barcellona. — ä— A VV