— Åh! nej visst icke! Paterne gjorde med detsamma han uttalade dessa ord en åtbörd af förskriickelse. — Och hvarför icke? — Jag afskyr Guiserna och önskar ligan för san i sta våld. Enligt min usigt är det hon som är skulden till alla olyckor som drabbat religionen. — Herr Paterne, sade den okände, ni talar rätt vällu och jag börjar tro att vi komma att förstå hvarandra. Paterne som oupphörligt såg det olycksbådande vapnet glimma i den okändes hand svarade utan tvekan: — Och jag är Siker derpa! ra — Sälunda hatar ni ligan? il — Och ni älskar er herre. — Jag tillber honom. — Följaktligen vill ni hans bästa? ... at — Naturligtvis! Och ärven hans ätts? Detta oförsigtiga ord uppväickte misstroende hos Paterne, som förlorade dolken ur sigte och betraktade den som höll honom. — Hvem är ni då? utbrast han. — För att förklara er det är det nödvändigt att jag gör er en fråga. — Låt höra? — Tror ni på underverk? — Ack! suckade Paterne, jag måste vil det, eftersom sbe jag sett ett sådant. — Ni skall äfven få se ett andra, sade den okände pe