boken, i det jag bad honom taga reda på, om icke flera dylika exemplar spridts bland hans folk, samt i samma ändamål visa den för de andra öfverstarne. Boken hade verkligen dagen förut blifvit utdelad i 46:te linieregementets baracker. Jag skickade rapport derom till krigsministern. . Sådant var general Magnans vittnesmål år 1840. Prinsens anteckning, såsom han nämnt i sitt bref till Mesonan, att general Magnan redan då var bestämd till marskalk af Frankrike, förefaller nästan profetisk. Generalen måste med ett hånfullt leende hafva emottagit löftet om en marskalksstaf som belöning för att han för 25 år sedan skulle förhjelpa Louis Napoleon till den kejserliga tronen. Men hvem kan bestämma öfver sitt öde? General Magnan trodde föga, att samma stat skulle 11 år senare bli hans belöning tör samma handling. Hr Mesonan dömdes till 15 års fängelse för sin delaktighet i Boulognerkomplotten. Han törsattes i frihet i mars 1848 af provisoriska regeringen. Han förband ännu en gång sitt öde med prins Napoleons, hvilken åter använde honom i flera uppdrag under sin presidentstid; och efter statskuppen blet han deputerad i lagstiftande kåren för Zuimper. Den stackars marskalk Magnan måste ofta ha lett, då han erinrade sig de artiga ordalag, i hvilka han till Mesonan talat om den Bonahartiska saken. i Lille år 1840. Den sedan Krimkriget bekante Omer Pascha anlände d. 30 maj till Neapel och afreste samma dag till Paris. Täflingen om det af franska akademien utsatta pris för det bästa skaldestycket har utfallit så illa, att intet af de inlemnade fostren ansetts värdigt priset. P. S. Underrättelserna från Newyory förmäla nu, enl. telegram till H.-T, att Jefferson Davis efter ett med honom anstäldt förhör blifvit belagd med tunga bojor. — Tills närmare och mera upplysande notiser ingått om hvad som kunnat föranleda nordregeringen till detta steg afhålla vi oss från kommentarier öfver denna sak, som säkerligen skall väcka ej ringa uppmärksamhet. Kejsar Napoleon hemväntas till Paris först d. 15 d:s. Prins Napoleon har rest honom till mötes. Österrikes kejsare mottogs, enl. telegram till H.-T., vid sin ankomst till ungerska gränsen i tisdags af en deputation ungrare, hvars välkomsthelsning han besvarade i ett tal, hvari det heter bl. a.: Det gläder mig att i ungerska rikets hufvudstad åter få aflägga vittnesbörd om mina landsfaderliga känslor och upp riktiga afsigter mot alla det trogna Ungerns innevånare, hvilkas belåtenhet utgör ett mål för mina sträfvanden. — Vid ankomsten till kejsarborgen i Osen yttrade kejsaren: Det är min bestämda vilja, att så mycket som möjligt tillfredsställa ungerska folkets önskningar. Landtdagen, som oförtöfvadt skall öppnas, kommer att föra närmare till det mål, som, af alla eftersträfvadt, skall betrygga hela monarkiens välfärd. Med dubbel glädje skall jag återvända, för att sanktionera hvad som nu är målet för mina landsfaderliga önskningar. — Kejsarens tal väckte stor entusiasm och betraktas som ett vigtigt steg till försoning och ömsesidigt tillmötesgående i de politiska tvistepunkterna.