Det har aldrig bragt lycka med sig att dansa på oskyldiga offers grafvar. För mensklighetens egen skull älska vi dock helst tro, att ej ringa öfverdrift ligger i dessa uppgifter. En i Indianopolis (hufvudstaden i staten Indiana) utkommande tidning omtalar följande af politiska motiver uppståndna tvekamp: För några veckor sedan tillät sig en Marylandska, en vacker 16-årig flicka, att i Indianapolis baptistseminarium utbringa ett lefve för den då ännu flyktande Jefferson Davis. Fastän hon varnades af en annan ficka, upprepade hon dock lefveropen, hvarefter den andra gick löst på henne och utmanade henne till strid. Båda flickorna flögo nu i lufven på hvarandra, så att hattar, hår, hufvudprydnader, band, blommor och andra toilettsaker dansade omkring och båda häftigt blödde, tills slutligen unionsflickan fick rebellslickans sönderklösta hufvud under armen och nu illa tilltygade henne, tills denna lofvade att taga tillbaka hvad hon sagt och svära unionen trohetsed. Amerika är verkligen mycket olikt Europa. Derpå se vi nu ytterligare exempel deri, att nordgeneralen Sigel efter väl ändadt krig, börjat utgifva och är redaktör för en i Baltimore utkommande tidning. Det i England utkommande och med goda försänkningar försedda bladet Åhe OWI upprepar, i trots af Palmerstons och Layards försäkringar i afseende på de amerikanska skadeståndsfordringarne, att för några dagar sedan en vexel presenterats, hvilken måste protesteras och att förhållandena till Amerika antaga en hotande karakter (?). Den franska häst,Gladiateur, som vann priset i Derbykappränningen, tillhör grefve F. de Lagrange. Uppträdet i Preussens deputerade kammare mellan Bismarck och deputeraden Virchow tyckes ha varit en komplett skandal, lyckligtvis sällsynt i parlamentarismens historia. Virchow lät mot Bismarck undfalla sig yttrandet: Det är en förvrängning af sanningen att säga, det (marin-) komitöän icke lagt i dagen något intresse för marinen. Jag kan endast säga, att herr ministerpresidenten icke gjort sig besvär med att genomläsa komitåns hela betänkande, eller, om han gjort det, icke mera erinrar sig dess innehåll. Sanningen är, att förråderna i statsskatten aftaga, att medlen till fortsättande af den budgetlösa förvaltningen minskas och att man vill fylla bristen med ett lån, för att kunna fortfarande sitta vid den varma ugnen etc. Dessa ord tolkade Bismarck såsom beskyllning för att fara med lögn och sade: ÅIIr Virchow har lefvat tillräckligt länge i verlden, för att veta, att han i sina ord begagnat emot mig den tekniska och speciela vändning, genom hvilken man brukar föra en tvist öfver på det rent personliga området, för att tvinga den, mot hvilken man riktat tvifvel på hans sanningskärlek, att fordra personlig upprättelse. Jag frågar eder, m. h, hvarthän man skall komma i denna punkt. Viljen j afgöra den politiska tvisten med oss på samma sätt som IIoratierna och Curiatierna? Det låter tala om sig i händelse j så önsken. Då Virchow vägrade att taga tillbaka sina ord, lemnade Bismarck salen med orden: ÅJag har noggrannt angitvit ordalydelsen af hr Virchows tal och skall afvakta, huruvida han vill stå för detsamma. — Detta var likbetydande med en utmaning. P. S.