Från Utlandet. Det vill synas som att schismen mellan kejsar Napoleon och prins Napoleon väckt den största sensation i Frankrike, och isynnerhet i Paris. Man slets der bokstafligen om Moniteur på morgonen till d. 27 maj, då kejsarens skrifvelse till prinsen fanns deri inryckt. Af samtliga parisertidningarne har endast Åla Presse vågat meddela prinsens svar, som år torrt och endast innehåller dessa rader: Till följe af E. M:ts skrifvelse af d. 23 maj och densammas offentliggörande i ÅMoniteur, tager jag afsked som v. president i hemliga rådet och president i komi:n för den allmänna utställning af 1867. Tillåt mig, Sire, etc. etc. Napolon (JEröme). Hvad angår kejsarens bref, våga tidningarne endast med glacåhandskar vidröra detsamma. Nästan alla äro af den mening, att tvisten mellan kusinerna öfvergår deras kompetens. Avenir National, som hvarken tyc3 kes stå på ena eller andra sidan, uttalar sig deremot temligen öppet, sägande: Man torde sorgäfves tillochmed i första kejsardömets bistoria söka en sådan tillrättavisning, gifven åt en i staten så betydande personlighet som prins Napoleon. Man har aldrig talat så högt som berre och mästare, aldrig mera suveränt tillrättavisat en undersåte inom pligtens och den hierarkiska underkastelsens gränser. Dock måste man erkänna, att skrifvelsen, om den är sträng, äfven är rättvis och fullkomligt stricte lämpar sig efter den kejserliga regimens logik. Under denna regime sgifves det blott en vilja och en handling? — kejsarens; jemte denna vilja är ingen annan tlllåtlig; gentemot denna handling är hvarje annan handling okonstitutionel. Prins Napoleon glömde det, då han i sitt tal ordade om den napoleonska traditionen. Kejsaren känner denna tradition samt förstår och utöfvar den bättre än han, och derföre tillropar han honom att ihågkomma den, leder honom tillbaka till densamma och antyder för honom, att han hädanefter icke mera får aflägsna sig derifrån. Före kejsarens skrifvelse innehade prins Napoleon, ställd mellan sin stränga pligt, sina sväfvande böjelser och sitt sällsamma uppförande, en falsk ställning. Kejsarens skrifvelse förenklar allt; prinsens moraliska ställning har blifvit en annan, hans hållning och hans språk skola äfvenledes förändras. I det kejsaren antyderattinom hans familj såväl som inom hansregering plolt en vilja och en handling må herrska, utstakar han äfven för dem den gräns, hvarinom de böra hålla sig, och såsom förste prinsen af kejsardömet maste prins Napoleon gifva alla exemplet af underkastelse. Han skall helt säkert icke underlåta att lemna det. Bland alla ministrarne har endast undervisningsministern Duruy varit för ofta nämnda tals offentliggörande i Moniteur. Ett franskt-sachsiskt fördrag har nu undertecknats för ömsesidigt skyddande af den litterära och artistiska eganderätten. Oppositionen inom lagstiftande kåren har, som bekant, väckt ett amendement, som föreslår ett lån om 140 millioner till förmån för solkskoleundervisningen. En af detta amendements undertecknare har yttrat: Sedan flera år tillbaka meddelar man undervisning i lån, det är på tiden, att äfven en gång ett lån göres för undervisningenRegeringen skall skicka flera krigsskepp och närmast 3,000 man som förstärkning till Mexico. De fregatter, som afgå till de amerikanska farvattnen, skola kryssa på kusten, för att hindra möjliga landstigningar af invandrare. Proudhons efterlemnade verk har nu utkommit hos Dentu. Pariserpolisen skall ökas med 600 man. Kejsaren lemnar i dessa dagar Algier, för att återvända till Frankrike, En italiensk flottdivision har anländt till Algier, der amiralen haft företräde hos kejsaren. Franska regeringen begär af Madagascar 12 mill. fres i skadesersättning. Rörande Amerika skrifves i Times Gityartikel för d. 26 Maj: De i går ingångna underrättelserna från Amerika ha väckt stora farhågor. I politiskt hänseende anses det visserligen för en gynsam omständighet, att möjligheten för en strid mellan Förenta Staterna och Mexico, Frankrike eller England, hvilken skulle kunnat uppstå, om Jefferson Davis undkommit ur Förenta Staterna och hans utlemnande begärts, uu är definitivt aflagsnad. Men allmänheten är på det lifligaste intresseradt af, huru man skall förfara med honom ej allenast i hvad som angår de få lefnadsår, hvilka ännu kunna återstå för en enskild person, utan för den verkans skull, som förfarandet mot Davis nödvändigt skall medföra för nationens rykte under hela menniskoåldrar. Men de, som bäst känna amcrikanarnes karakter, och veta, att de, utom då de befinna sig i ett tillstånd af plötslig upphettning, äro bland de försonligaste folk i verlden, skola röna föga farhågor i hänsyn till resultatet. I en ledande artikel för samma dag säger Times bl. a. dessa ord, i hvilka man måste instämma: I den amerikanska unionens intresse och för dess äras skull uppmana vi dess statsmän att betänka, huru ytterst opolitiskt det är, att utgjuta en mans blod, hvilken, fastän han nu står anklagad som landsförrädare, genom litet lycka skulle varit ett slags segerrik monark. Spelet är ärligt speladt och har alldeles forlorats, och segraren borde låta sig nöja med sin seger. Grymhet mot Davis skulle vara så mycket oklokare och mera opolitiskt, som hans direkta medbrottslighet i mordet mot Lincoln