dag underrättelsen meddelades i en djup sorg-t kant. Men en märklig ödets ironi fogadell emellertid så, att samtidigt som i spalterna öfver sl inien deklamerades med raseri mot det politiska mordet fanns nere i följetongen inryckt su en berättelse, hvilken hade till tendens atts försvara det politiska mordet och temligen tydligt lät förstå, att det af PEurope och dess o österrikiska) patroner icke skulle anses för . någon öfvermåttan stor olycka, om kejsar Na-JI poleon röjdes ur vägen. Det är denna bettelse, som väckt alla rättsinnades harm och föranledt bladets förbjudande i Frankrike. IIvad sjelfva söljetongen angår, är den en galimathias af revolutionära talesätt och gör närmast intryck af en travesti. En af personerna uppträder — för att anföra ett betecknande exempel — med den genialiska iden, att kristendomens treenighet för framtiden skall bli aflöst af demokratiens treenighet, nemligen Kristus, Rousseau och — Proudhon! Såsom en af bizarrerierna i våra dagars politiska händelser och deras dagbok, förtjenar händelsen med PEurope att särskilt antecknas. Parisertiunn.La France meddelar från Amerika en teckning at Fordes teater i Washington, der Lincoln blef mördad. Främst i hans loge stodo tvenne länstolar; i den som var längst från scenen satt Lincoln, i den andra, som blott befann sig på ett kort afstånd från den förra, hade hans gemål plats. Major Rathburn satt i en soffa, hvilken stod längs den sida af logen, som var närmast scenen, och miss Harris hade plats i ett hörn tättinvid honom. Då Booth skjutit Lincoln, måste han förbi fru Lincolns stol, och den väg han hade att tillryggalägga var större än alståndet mellan Lincolns och major Rathburns platser. Rathburn nådde verkligen äfven mördaren, innan denne sprang ut ur logen, men Booth slet sig lös efter en kort kamp. Äfståndet från logen ned till scenen var 12 engelska fot och 8 tum; från det ställe der han uppnådde scenen, till utgången bakom teatern var afståndet 62 engelska fot. Uti en af dörrarne till logen hade Booth borrat ett hål, för att han skulle kunna se, hvem som hade plats uti densamma, innan han inträdde; men han gick in genom en annan dörr, hvilken öppnats på grund af den rådande värmen. Styrkan af den armåe, med hvilken general Lee kapitulerat och gifvit sig åt den förföljande fienden, har hittills uppgifvits mycket olika, men har dock oftare underän öfverskattats. Efter en källa, hvilken man i allmänhet skänker mycket förtroende, utgjordes styrkan endast af 8,000 man, detta antal steg senare till 12,000 och uppsvällde slutligen till 35,000 man. Den sista uppgiften kom sanningen närmast och skulle måhända kunnat sanses riktig, om icke flera tusen man af den nordvirginiska armöen, vid första underrättelse som de kapitulationsförhandlingar, som pågingo mellan de båda härförarne, rymt sin väg, utan att afvakta utgången af förhandlingarne. Nu Åföreligga officiela berättelser, och enl. desamma är antalet af de verkliga, på parole lösgifna fångarne 26,115, af de öfverlemnade vapnen 15,918, kanoner 159, fanor 71. Angående transportoch ammunitionsvagnarne såväl som om hästarne och mulåsnorna saknas officiela uppgifter. Den stora mängden af de lösgifna begåtvo sig i smärre spridda trupper på väg mot hemmet; endast general Andersons brigad stannade qvar till sist och afmarscherade såsom ett ordnadt helt. Så har då den stolta nordvirginiska arm6en försvunnit! Det har berättats nästan en passant on Mobiles intagande. Denna hamn var den sista i Sydregeringens ego. Intagandet kostade segrarne relativt ringa uppoffringar. Historier derom börjar visserl. redan med ockupation a de fästen, Granger och Guines, som försvara in loppet till bugten vid Mobile; de senaste ope rationerna skulle riktas mot det s. k. spansk: fästet samt fästena Alexandria, Tracy, Huge och Blakely. Lördagen d. 8 April vidtogos förberedel serna till angreppet mot spanska fistet; 2 grofva Parrotkanoner uppställdes på ett asstån at en half mil, trenne batterier närmades til de fientliga verken ända inom en tredjedel 2 AA 5. FÖ;jonal häriade hel — — oo ms — omr