jör eder sjelsva och sör edra barn för alltid taga farväl af det sädernesland, som nu är eder så kärt, men som under frånvaron skall blifva allt kärare och kärare. ju mera alla dess fel och brister hinna ur minnet utplånas, för att uti desto bjertare glans för fantasien framställa dess fördelar. Vi ega ett fosterland, hvilket uti skönhet, sundhet och naturlig rikedom är jemförligt med hvilket annat land som helst i verlden. Skolen I då öfvergifva detsamma för att öfverflytta eder till ett helt och hållet obekant land, hvilket i verkligheten icke eger några fördelar, som icke fullkomligt uppvägas af för eder hitintills okända obehag. Det finnes endast en fördel, som Amerika eger framför vårt fådernesland. Denna fördel ligger uti ett öppet och praktiskt erkännande af folkets menniskovärde. Proklameren detta erkännande äfven här; men låt proklamationen icke blifva allenast ett tomt ord, utan ett verkligt faktum — och äfven vårt gamla Sverige skall blifva lyckligt, rikt och mäktigt, samt dess bebyggare ej vilja byta öde med något annat folk på jorden. Jag har varit en bland dessa få lyck ige, som genom den goda Gudens bistånd, genom stora umbäranden och mycket arbete lyckats att ihopspara ett mindre kapital, tillräckligt Jör att återvända till det kära fäderneslandet, att derstädes med tarflighet tillbiinga ålderns dagar och finna ett sista hvilorum uti samma jord, som omsluter mina fåders ben. Men under den tid, som Försynen gynnade mitt arbete, såg jag alliför mången af mina olycklige, sjelfvilligt landsflyktige landsmän duka under för kl matets verkningar eller, plågade af klenmodighet, förtviflan och hemlängtan, framsläpa ett uselt, ett förhoppningslöst lif. för att slutligen nedsänkas i en alltför tidig graf. Under dessa år er:or jag så många uppskakande händelser, att minnet deraf ännu för mig är högst smärtsamt. Jag har sutit vid mången olycklig landsmans dödsbädd; jag har emottagit dess Önskningar och lyssnat uvll dess sista ord, hvilka alltid utan undantag hafva uttryckt en öm, kärleksfull tanke på det gamla, förlorade, men alltid saknade fäderneslandet samt en djup ånger öfver, att de någonsin öfvergifvit detsamma. Och, då en döendes sista ord måste anses vara et tillförlitligt uttryck af den i hans själ inneboende tanken, och då tillika dessa vittnesbörd jemföras med de känslor, hvilka jag och de mina erforo, så tror jag mig icke öfverdrifva, då jag heligt försäkrar såsom min uppriktigaste öfvertygelse, att hvilka jordiska fördelar som helst hvarken mäkta förjaga minnet af den, om ock aldrig så njugga sadernetorfvan, hvilken varit deras ungdoms lekplats och deras fäders, såväl som deras egen verkningskrets, ej heller ens kunna hos de flesta utvandrade stilla denna hemlängtans rysliga qval, hvilka t. o. m. kosta mången lifvet. Men äfven de jordiska fördelarne blifva i de flesta fall icke heller öfverensstämmande med de föreställningar och förhoppningar, man gör sig derom. Uti Amerika, såväl som i Sverige, erfordras stor arbetsamhet, sparsamhet, omtanka och många, många umbäranden för att ernå en oberoende samhällsställning. Afven der finnes fattigdom och elände, måhända större och djupare än hos oss, isynnerhet hos dem, hvilka i en hast befinna sig öfverflyttade till ett för dem främmande land. Sjelfve främlingar ibland främlingar, obekante med dess språk samt ovane vid dess seder och bruk, med hemlängtans oeh saknadens gnagande mask i sitt innersta, finna de icke det medborgerliga deltagande, som för hvarje lidande menniska kännes lindrande och ljnst. Endast ett, i förhållande till det stora flertalet emigranter, högst ringa antal lyckas att ernå någorlunda oberoende samhällsställning; en del framsläpar ett ansträngande, bekymmersamt och glädjetomt lif; men flertalet försvinner obemärkt på hospitalen, slagfälten, i fängelserna eller eländets och lastens smutsiga kyffen. Det är derföre, som jag beder Eder att noga betänka Eder, förrän J besluten lemna det gamla, alltid kära Sverige, ihågkommandes, att J veten hvad J hafven, men ären okunnige om, hvad J erhållen. Matte vi emellertid alla förena oss uti en uppriktig, en innerlig bön till den Allsmäktige, att den lyckliga dag snart måtte randas, då det gamla Europa följer det unga Amerikas exempel, och ett enda skri uppstiger från jorden till himlen, ett räddningens skri: Gud och Friheten! Invalidhussonden. K. M:t har d. 11 siatl. April, vid föredragning af krigskollegit afgilna berättelse om invalidhussondens förvaltning år 1864, funnit godt, dels bifalla kollegii yjorda hemställan, att det å fonden anvisade antal svärdspensioner, som för närvarande är bestämdt till 100 rum för svärdsmän och 300 för innehafvare af svärdsmedaljen, må ökas med 30 rum för de förre och 100 rum för de senare, dels förordna att, i likhet med hvad siatl. år egt rum, jemväl för innevarande år skall till K. M:ts särskilda disposition för understöd åt afskedade personer, som tillhört armeen och flottan å invalidhusfonden afsättas tt belopp af 44,000 rdr, att efter förut stadgad delningsgrund, blifva tillgängligt för arnöen med 34,320 rdr och för flottan med ,680 rdr. Nidingsdåd. Kristianstadsbladet beättar: Natten till d. 29 April bletvo uti Färsa skolträdgård icke mindre än 12 st. unga ruktträd at okynnig person mer eller mindre lla skadade. För omkriog 5 år sedan voro ifven en del i samma trädgård mlanterade