— Sire, Sire, utropade Mauvepin, vill ni låta herr de Crillon och era gardister bli nedgjorda? — Nåväl! sade Henrik, skaffa flera gardister ... det bör finnas sådana i Louvren ... och tag dem med dig. — Nej gif mig sehveitzare, Sire; hela Louvrens borggård är full af sådana. — Schveitzare! utropade konungen, du är tokig, min vän. — Tokig! sade Mauvepin som blef slagen af häpnad öfver konungens likgiltighet. — Ja, utan tvifvel, fortfor Henrik. De här raska gossarne ha anländt hit i forcerade marscher och ha största behof af hvila; likaväl vill du att jag skickar dem att slåss mot borgare från rue SaintAntoine! Med dessa ord vände konungen ryggen åt Mauvepin. — Sire, ropade narren, behåll era schweitzare, jag går att dö vid herr de Crillons sida! kmellertid stridde Crillon som en n förtviflad. De femton gardisterna voro reducerade till tio. Men dessa tio tycktes gå upp emot tretio. Beträffande konungen af Navarra hade han staplat upp en hög af lik omkring sig. Det åtgick nästan tre qvarts timma för Mauvepin att hinna till Louvren och tillbaka igen. Under denna tid gjorde Crillon och konungen af Navarra underverk af tapperhet, men de förlorade så småningom den ena efter den andra af sina positioner. Folkströmmen växte allt mera och ropen: död åt de kungliga! genljudade i hela qvarteret som en själaringning.