Trappistordens resormator. Man talar i allmänhet mycket om fransmännens lättsinniga glädtighet, men ett saktum är att under denna glada yta ofta gömmer sig en åder af djup melankoli. Ett exempel härpå är abb6 De Rance, La Trappes reformator, trots hans lättsinniga och, vilda tidigare lif. Redan vid sexton år höll den unge abbåen ett litet hof vid Chätellerie de Veret, hvarest han samlade kring sig de gladaste och lättsinnigaste, de qvickaste och mest utaväfvande bland stallbröder, för att dela hans förströelser — att spela, att förlora hela förmögenheter på ett terningskast, att jaga, dansa och ge sig in i kärleksäfventyr. Qvickast och gladast bland alla var De Ranc sjelf, som mycket gynnades af qvinnorna. Lika lysande som hans naturgåfvor var hans drägt. Ian bar en juste-au-corps af rikaste violetta sammet, en halsduk af de finaste spetsar, det finaste krås vid händerna, knappar af stora diamanter, och hans långa pudrade hår föll i lockar ned på hans skuldror. Han lefde i intriger och utsväfningar, hans lif bestod blott