Paris. Han tråkar alldeles ut mig, skall hon ha sagt, men ensin han skall få betala det! Rysslands utrikesminister, furst Gortschakofl, har under d. 7 April tillställt de ryske gesandterna i utlandet ett cirkulär, hvari han beklagar sig öfver den polska nationalkomitön i Paris. Innehållet af detta cirkulär angifves sålunda: De polska emigranterna upphöra icke med sina revolutionära agitationer, emedan de ej vilja låta konungariket komma till ro och söka bibringa den allmänna meningen i Europa den åsigt, att upproret ännu icke är besegradt. För detta ändamål har komitäån i Paris ånyo skickat agenter till Warschau, för att åtminstone för syns skull återupprätta en revolutionskomitä. Denna, som består af fem medlemmar, kallar sig nationalregering; men då den det oaktadt ej kunnat uträtta något, har den tillkallat tvenne nya sammansvurna från Paris, Danilowski och Sawa, på hvilkas duglighet de grundade sitt sista hopp. Den förstnämnde var nationalregeringens kommissarie hos pariserkomitån och den senare besörjde utdelningen af penningar och vapen. För öfrigt ha de båda jemte några andra, som de värtvat, arresterats i Warschau och stäldts för rätta. Från London skrifves, att de derstädes befintliga amerikanarne skulle såsom i går hålla ett storartadt meeting, för att lemna uttryck åt de känslor af smärta och sorg, med hvilka de emottagit underrättelsen om skräckdådet i Washington. Londons stadsfullmäktige voro i Thorsdags församlade under presidium af lordmayorn och fattade dervid denna resolution: Denna korporation önskar att, innan den skrider till dagordningen, uttala sin djupa sympati för Amerikas folk med afseende på mordet å mr Lincoln, Förenta Staternas president, och uttrycka sin afsky för det grymma brott, som föröfvats. Afskrifter af denna resolution, undertecknad af magistratssekreteraren, skola tillställas amerikanske ministern i London, med begäran att han skall öfversända en afskrift till vederbörande myndighet i Washington och en till mrs Lincoln. I Liverpool har fattats en resolution i ungefär samma anda. Slutet deri lyder: Liverpools innevånare önska, att Förenta Staternas regering och folkeskola förstå, det ingen meningsolikhet ang. förvecklingen under de sista fyra åren finnes, som kan förhindra det enstämmiga fördömandet af ett så stort brott mot vår gemensamma mensklighet. I Preston, Birmingham, Newcastle, Bradford och Dublin ha hållits likadana meetings. De nordamerikanska Sydstaternas ombud i London, mr Mason, har uti en insänd uppsats i ÅIndexprotesterat mot krigssekreteraren Stantons påstående i skrifvelsen till amerikanske gesandten i London, Adams, att man i Norden eger tydliga bevis om att mordet på Lincoln föröfvats för att hämnas Södern och understödja rebellernas sak. Han säger — betecknande nog, om man jemtör det med hvad vi förut i går och i dag framhållet: Det är det grymmaste påstående, att mordet på Abraham Lincoln var öfverlagdt och utfördes i ändamål att understödja rebellernas sak; men jag kan väl förstå, att det kan ha materielt inflytande på understödjandet af detta öfvermäktiga parti i Förenta Staterna, för hvilket mr Stanton är typen och Andrew dohnson, hvilken efterträder som president, jemte Butler äro ledarne — ett parti, för hvilket den aflidne presidenten och hans sekreterare voro bekanta hinder mot dess projekterade planer om plundring och rofferi, sedan Sydstaterna underkastats. Mellan Italiens regering och påfven pågå i närvarande stund underhandlingar, om hvilkas vidd man ännu icke kan döma, ehuru det är otvifvelaktigt, att de äro af största vigt och afse utförandet af septemberkonventionen. Inom deputerade kammaren i Turin hafva hrr Laporta och Sinco interpellerat ministrarne ang. ryktena om underhandlingar, som pågå med Rom. Sigillbevararen genmälte, att regeringen på påfvens inbjudning sändt signor Vegerui till Rom, för att underhandla om de vakanta biskopsplatserna. General Lamarmora svarade, på några andra deputerades förfrågan, att uppskjutandet af diskussionen om förslaget ang. religiösa korporationers undertryckande icke stod i något slags samband med de pågående underhandlingarne i Rom och att signor Vegerzies sändning var alldeles oberoende af hertig de Persignys, med hvilken den förre ej stod i något diplomatiskt sammanhang. Senare Post.