der. De ånyo slagna sydtrupperna drogo sig hårdt påträngda tillbaka öfver Sailors Creek, en liten flod som 8 mil norr om Burkesville uttaller i Appomatox, och befunno sig under natten mellan d. 6:te och 7:de i en position å höjderna på andra sidan floden. Om tilldragelserna d. 7 April saknas ännu närmare underrättelser, men de sista uppgifterna antyda, att Grant under tiden uppnått stationen Farmville. Hans sedan bekräftade utsago, att Lee skulle tvingas gifva sig, hvilade på de bästa skäl. Framför och efter Lee ryckte i söder och öster Grant, Sheridan och Meade, från vester marscherade Thomas på Lunchburg, från norr drog Hannoch ned ur Shenandoahdalen ned friska trupper, väl 20,000 man starka, och hade uppnått Staunton. Det är således möjligt, att Lee, som drog sig tillbaka mot Lynchburg, redan vid sin ankomst fann denna plats besatt och med samma såg sig sjelf inringad som en förföljd hjort, hvarföre han, för att undvika vidare onödig blodsutgjutelse och sitt folks totala ödeläggelse, föredrog att sträcka vapen. Vi nämnde för ett par dagar sedan, att i England den nästan radikale mr Potter blifvit vald till Cobdens efterföljare i parlamentet för Rochdale. Nämnde Potter hade i bref uppmanat den bekante John Stuart Mill, att deltaga i ett tillämnadt stort reformmöte i London, der man skulle fatta beslut, för att inverka på de blitvande nya valen i riktningen af en parlamentsreform. Mill är kandidat till att bli vald för Westminster, och af ett visst intresse är derföre hans svar på Potters skrifvelse, hvilket visar, att Mill skall, om han erhåller inträde i parlamentet, bli den radikalaste reformvän, som någonsin hotat den hedervärda korporationens nuvarande sammansättning. Nill skrifver neml.: Jag har redan för längesedan kommit till det beslut, att icke deltaga i någon agitation för alla mäns valratt. Jag fordrar alla fullvuxna menniskors valrätt; och jag tror, att om man uppträder för en princip, icke för ett mål, som genast skall uppnås, så måste man fullfölja den i alla dess konseqvenser. Man kan ej anföra något skäl, hvarken rättens eller ändamålsenlighetens, hvarföre endast män och icke äfven qvinnor skulle medgifvas rösträtt. Å andra sidan anser jag en bildningsqvalificering, som omfattar läsning, skrifning och möjligen äfven räkning, oundviklig. Som jag hoppas, skall genom en sådan inskränkning snart ingen bli utesluten mera; och att af andra skäl utesluta fullvuxna från valrätten, anser jag icke vara berättigadt. Men de fullvuxnas rösträtt är icke fullständig, om ej minoriteterna ha sin lämpliga andel i representationen. Om 50,000 väljare skola välja 5 parlamentsledamöter, så är det icke rättvist och billigt, att 30,000 skola vara i stånd att öfverrösta de öfriga och välja alla fem. De 30,000 hafva endast rätt till tre medlemmar och de öfriga 20,000 böra kunna välja två. Detta är ej, såsom man här och der påstår, en plan, som skulle vara beräknad på demokratiens undertryckande, den är tvärtom en nödvändig konseqvens af demokratiska principer. Demokrati är ej majoritetens uteslutande herravälde och minoritetens faktiska undertryckande, utan allas likmätiga representation. Majoriteter skola skicka majoriteten, minoriteter minoriteten till parlamentet. Cobden, som likväl icke understödde frågan om fruntimrens representation, gynnade deremot Mills åsigt om mindre valdistrikter. Demokratien i England reser med hvarje dag hufvudet högre efter de afgörande händelserna i Amerika. Det är faktiskt, att detradikala partiet under kriget afgjordt stått på Nordstaternas sida och likaså att en del af plutokratien och de konservativa gynnat Södern. Mellan dessa båda ytterligheter har regeringen vacklat, i hemlighet dock lutande åt Södern. Om de konservativa skulle drifva sakerna till spets, så att den hotande situationen af ett krig med Amerika skulle uppstå, kan man vara öfvertygad om att de liberala skulle med skärpa angripa sina motståndare och sålunda lyckas få den allmänna meningen med sig, ty den är nu en gång för alla emot krig. Följden skulle visa sig ireformvännernas stigande makt och utbredning i valen. Men gentemot en reformagitation af den anda, som nu skulle följa, skulle en del af regeringens ledamöter ej kunna bestå, utan nödgas resignera, samt ny ministör bildas i parlamentsreformens anda, hvars förnämsta stödjepunkt just skulle bli allians med Amerika. Vi behöfva ej antyda, hvilka följderna af parlamentsreformens och den amerikanska alliansens anda skulle bli; deras djupa bety delse för Englands hela sociala lif kan ej förbises. Om nu deremot de konservativa ej våga drifva saken på spetsen, utan hålla sig i tillbakadragenhet, skola reformvännerna visserligen ej kunna komma så långt som i förra fallet; men de skola vara i stånd att begagna det gynnsamma tillfället och, såkra om blott passivt motstånd, kunna ytterligare bereda jordmånen för den stora reform, som blir alltmera oundviklig i England, om i detta frihetens land friheten icke skall uteslutande vara ett — — mMAM HH