— Jag har mina schweitzare, min mor. — Uvartöre i så fall tveka? — Om man börjar striden i natt, fortfor konungen, som envist fasthöll vid sina ider, skall likbegängelsen ej kunna försiggå i morgon. — Nasäl! man kan uppskjuta den ... — Omöjligt, min mor, jag har gifvit befallning att ceremonien skall försiggå klockan nio i Saint-GermainPAuxerrois. Dom Basile och jag ha i dag ordnat alltsammans. Botöfvarne åro i ordning, munkarne likaledes... Låtom oss derföre låta borgrarne konspirera i ro och sysselsättom oss i morgon med de politiska angelägenheterna. Crillon och Mauvepin betraktade hvarandra med smärtsam förvåning. Beträffande enkedrottningen, så gick hon långsamt mot dörren och lemnade rummet utan att konungen brydde sig om att försöka qvarhälla henne. Konungen betraktade alltjemt sina schweitzare. Enkedrottningen hade då hon utgått gjort ett tecken åt Crillon, som nu yttrade: — Ers majestät bar sålunda ej något att befalla i natt? — Nej, min gode Crillon. — Så mycket bättre, Sire. Jag är mycket trött och går nu att lägga mig. — God natt, redlige Crillon! Crillon gick efter att ha tagit god natt af konungen och dEpernon. Mauvepin närmade sig nu i sin ordning hans majestät. — God natt, Sire, sade han. — Vill du också gå och lägga dig? frågade Henrik III.